Ärret som lämnas efter en omskärelse kan upplevas som ett visuellt besvär, orsaka irritation under samlag och utgöra en plats där peniscancer i sällsynta fall kan utvecklas. American Medical Association betraktar omskärelse som ett icke-terapeutiskt ingrepp, och American Academy of Pediatrics bedömer att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att rekommendera rutinmässig omskärelse av nyfödda. British Medical Association fördömer praktiken och anser att inget barn bör utsättas för könskirurgisk borttagning av förhuden innan personen själv kan fatta ett informerat beslut.
Kirurgisk rekonstruktion av förhuden (preputiet) hos omskurna män har blivit ett accepterat medicinskt ingrepp, både för att ta bort omskärelsesärret och för att öka den sexuella känsligheten. I en studie publicerad i The Journal of Sex Research (Greer M, Mohl P, Sheley K, Vol. 18, nr 4, s. 324–330, 1982) genomförde ett team av kirurger omfattande psykologiska undersökningar av elva patienter före och efter operationen. Samtliga beskrev resultatet som "tillfredsställande och givande", och de flesta rapporterade ökad känslighet i ollonet.
Viss ärrbildning runt penis strax under ollonet är normal efter en omskärelse. Ärrets utseende beror på vilken operationsmetod som använts. Ibland kan ärret vara mörkare än den omgivande huden. En slarvigt utförd omskärelse kan leda till kraftig ärrbildning och missbildningar på penis, och i vissa fall kan samlag irritera ärret.
Män har även använt olika krämer och silikonbaserade ärrplåster för att få sina ärr att blekna med tiden. Innan någon form av behandling eller kirurgi övervägs bör alltid en urolog konsulteras för att bedöma vilket alternativ som passar bäst.
Ett omskärelsesärr handlar inte enbart om estetik. Peniscancer kan i vissa fall utvecklas på eller runt ärret. Två patologer som studerat komplikationer efter omskärelse rapporterade att vävnadsanalys av ärret visade så kallade amputationsneurom – tumörliknande massor som växer på ändarna av genomskurna nervfibrer och som kan orsaka smärta – samt kluster av nervändningar i varierande storlek.
Med tanke på den växande mängd forskning som tyder på att omskärelse inte bara minskar den sexuella känsligheten, utan även kan orsaka livslångt sexuellt och emotionellt lidande, slog British Medical Association år 2006 fast att ingreppet innebär både medicinska och psykologiska risker.
Bland dessa risker återfinns nekrotiserande fasciit ("köttätande bakterie"), cellulit, fimosis (förträngning av förhudens öppning), urinfistlar (onormala gångar i urinvägarna) och impotens.
Vissa forskare har dessutom argumenterat för att omskärelse kan påverka spädbarnets hjärna på ett sätt som ökar benägenheten för våld, samt ha en negativ effekt på bindningen mellan mor och barn. British Journal of Urology (Cold CJ, Taylor JR, The Prepuce, Vol. 83, Suppl. 1, s. 34–44, januari 1999) rekommenderar att omskärelse undviks och att borttagning av normal genital anatomi hos barn och spädbarn bör skjutas upp tills individen kan fatta ett eget informerat beslut.
I samma artikel utmanar Cold och Taylor den rådande medicinska uppfattningen i USA om att omskärelse hjälper till att förebygga spridning av sjukdomar som aids, eftersom förhuden skulle utgöra en hudveck där bakterier kan ansamlas. Forskarna kallar denna uppfattning "bristfällig" och konstaterar att "den aggressiva omskärelseskampanjen i USA inte har förhindrat sexuellt överförbara infektioner, inklusive hiv". Ansamlingen av mikroflora i förhuden bör därför, enligt författarna, "förstås som normala slemhinneimmunceller snarare än som ett patologiskt tillstånd som kräver kirurgisk borttagning".
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online