En kirurg skapar en stomi – en liten öppning i buken – genom att sy fast tarmens eller urinledarens mynning mot huden på buken. Till stomien kan sedan en påse kopplas som samlar upp avföring eller urin utanför kroppen. Denna extra operation behövs när en del av tarmen eller urinvägarna har tagits bort. Behovet av en stomi kan vara antingen tillfälligt eller permanent, beroende på hur omfattande den operation patienten genomgått är. I samband med en stomi kan olika komplikationer uppstå.
Det finns tre grundläggande typer av stomier:
Urostomi är en öppning från urinledarna som gör att urinen lämnar kroppen utan att passera blåsan. Denna typ av stomi kan placeras i mitten av buken eller på vänster eller höger sida av nedre delen av buken.
Ileostomi är en öppning från tunntarmen som gör att avföringen kan lämna kroppen utan att passera tjocktarmen. Stomin placeras vanligtvis i nedre högra delen av buken.
Kolostomi är en öppning från tjocktarmen som gör att avföringen kan lämna kroppen utan att passera ändtarmsöppningen. Oftast placeras stomin i nedre vänstra delen av buken.
De vanligaste stomikomplikationerna är retraktion (att tarmen dras tillbaka in i buken), prolaps samt parastomalt bråck. När en stomi retraherar dras den inåt, vilket gör att avföring kan läcka ut under stomin. Detta kan i sin tur göra den omgivande huden öm och irriterad.
Vid prolaps buktar stomin utåt och ökar i längd. Även om detta kan verka skrämmande för patienten är en stomiprolaps inte livshotande. Det är ofta en sen komplikation som förknippas med akut anlagd kolostomi. En prolaps kan vanligtvis repareras med en mindre kirurgisk ingrepp.
Svaga bukmuskler eller nedsatt läkförmåga efter operationen kan göra att området runt stomien buktar ut. Detta kallas parastomalt bråck och kan i vissa fall orsaka blockering eller tarmobstruktion. Även om bråcket sällan gör ont kan det upplevas som obehagligt och repareras ofta i lokalbedövning.
Tidiga komplikationer som kan uppstå efter operationen inkluderar blödning, infektion, fistel, kräkningar och uttorkning. Mer sällsynta tillstånd är stomiskemi, där området får otillräcklig blodförsörjning, samt sårdehisicens, där såret öppnas och kontamineras av avföringsmaterial, vilket orsakar irritation och smärta.
Bland senare komplikationer finns ihållande infektion, tarmobstruktion, cancer, Crohns sjukdom samt åderbråck i huden runt stomien. Patienter löper även ökad risk för hudbesvär som kontaktdermatit, psoriasis, hudsvår, cellulit, impetigo samt svamp- eller virusinfektioner.
Påsen som kopplas till stomien ryms diskret under kläderna och är enkel att byta. Påsarna är konstruerade för att vara täta och luktfria. En stomivårdssköterska visar dig hur du tömmer och byter påsen på rätt sätt.
Stomipatienter bör dricka rikligt med vätska och äta regelbundna måltider för att komma in i en fungerande rutin för tömning. I vissa fall går det att lära sig tajma tarmrörelserna genom att spola ut stomien med ljummet vatten från kranen.
Under de första månaderna efter operationen bör du endast äta små mängder fibrer. Därefter kan du gradvis öka fiberintaget. Glöm inte att boka regelbundna kontroller hos din läkare, som kan följa upp stomiplatsens tillstånd över tid.
Ibland kan tarmen smalna av eller bukta ut ur stomien, vilket hindrar avföringen från att passera ner i påsen. Sådana problem kan behöva korrigeras kirurgiskt. En stomi efter ileostomi- eller kolostomioperation kan också röra på sig av egen kraft. Händer detta finns det oftast ingen anledning att oroa sig – kom bara ihåg att stomien i vissa fall är fäst vid tarmen, som klämmer ihop och drar samman sig när den smälta maten passerar.
Diarré är en annan vanlig biverkning, särskilt under de första dagarna efter operationen. Tills matsmältningssystemet har stabiliserat sig kan läkaren eller stomivårdssköterskan rekommendera dig att dricka och äta livsmedel rika på kalium och salt.
Eftersom kroppen behöver anpassa sig till en förkortad tarm eller urinvägar är det viktigt att äta en kost med bra balans mellan näringsämnena. Undvik livsmedel som nötter, majs, selleri, svamp och kokos, eftersom dessa kan orsaka blockeringar. Detta gäller särskilt om du har fått en ileostomi – den sista delen av tunntarmen är smal och kan lätt bli blockerad.
Ät små bitar åt gången och tugga ordentligt. Har du en kolostomi bör du undvika kål, bönor och broccoli. Precis som vid ileostomi gäller det att äta långsamt och inte prata medan du äter, så att du inte sväljer för mycket luft. Oavsett vilken typ av stomi du har bör du dricka rikligt med vätska och äta fiberrik kost för att undvika förstoppning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online