Vad är mitralklaffinsufficiens? Symptom, orsaker och behandling

Mitralklaffinsufficiens, även kallad mitralisinsufficiens eller läckage i mitralklaffen, är en hjärtsjukdom där mitralklaffen – som sitter mellan vänster förmak och vänster kammare – inte sluter helt tätt. Det gör att blod läcker bakåt från kammaren till förmaket när hjärtat drar ihop sig, det vill säga under systole.

Hur uppstår läckaget?

Normalt stänger mitralklaffen helt när vänster kammare drar ihop sig, så att blodet bara pumpas framåt ut i kroppens stora blodkärl. Vid mitralklaffinsufficiens kan klaffbladen vara skadade, deformerade eller försvagade. De kan då bukta bakåt mot förmaket under sammandragningen – ett tillstånd som kallas mitralklaffprolaps – vilket leder till att blod läcker tillbaka, så kallad regurgitering.

Symptom

Graden av besvär beror på hur stort läckaget är. Lättare former ger ofta inga eller knappt märkbara symptom och kräver sällan behandling. Vid mer uttalad insufficiens kan följande symptom uppstå:

• Andnöd, särskilt vid fysisk ansträngning eller i liggande position
• Trötthet och nedsatt ork
• Hjärtklappning
• Bröstsmärta
• Svullnad i fötter, vrister och buk

Vid ett betydande läckage utsätts hjärtmuskeln för ökad belastning, vilket med tiden kan leda till att både vänster förmak och vänster kammare vidgas. På sikt kan detta orsaka hjärtsvikt – ett tillstånd där hjärtat inte längre klarar av att pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov.

Vanliga orsaker

Mitralklaffinsufficiens kan bero på flera olika faktorer:

• Reumatisk feber, en komplikation av obehandlad streptokockhalsont som kan skada hjärtklaffarna
• Degenerativa förändringar i samband med åldrande
• Medfödda hjärtfel
• Hjärtinfarkt
• Koronar hjärtsjukdom, där kranskärlen som försörjer hjärtat med blod är förträngda
• Infectiv endokardit, en bakteriell infektion i hjärtklaffarna

Så ställs diagnosen

Diagnosen ställs vanligtvis genom en klinisk undersökning där läkaren lyssnar på hjärtljuden, kompletterad med bilddiagnostik. Ekokardiografi, det vill säga ultraljud av hjärtat, är den viktigaste undersökningen och kan visa hur stort läckaget är samt vilken påverkan det har på hjärtats funktion och storlek.

Behandling

Behandlingen anpassas efter svårighetsgraden av läckaget och hur uttalade symptomen är. Vid milda former räcker det ofta med regelbunden uppföljning och livsstilsförändringar. Läkemedel som diuretika (vätskedrivande), ACE-hämmare, betablockerare och digoxin kan ordineras för att lindra symptom och förbättra hjärtfunktionen.

Vid svår insufficiens kan kirurgisk behandling bli nödvändig, antingen genom klaffrekonstruktion eller klaffbyte. Ingripandet kan utföras som öppen hjärtkirurgi eller med minimalinvasiva metoder, exempelvis transkateterbaserad reparation eller ersättning av mitralklaffen.

Regelbunden uppföljning är viktigt

För personer med mitralklaffinsufficiens är regelbundna kontroller hos kardiolog avgörande. Genom att övervaka sjukdomens utveckling kan rätt åtgärder sättas in i tid, vilket minskar risken för komplikationer och hjälper till att bevara hjärtats hälsa på lång sikt.