Kartilag: Typer, struktur, funktioner och klinisk betydelse

Kartilag är en specialiserad avaskulär bindvävsvävnad bestående av kondrocyter inbäddade i en rik extracellulär matrix (ECM) av kollagen, proteoglykaner (aggrecan) och glykoproteiner.

Tre typer

Typ	Kollagen	Vesentliga lokalisationer	Egenskaper
Hyalin	Typ II (fina fibriller)	Artikulära ytor, revbensbrosk, nässeptum, trakearingar, epifyseala diskar	Glat, låg friktion, halvrigid; glaslik utseende
Fibrokartilag	Typ I ( täta bundlar)	Mellankroppsdiskar (annulus fibrosus), menisker, symfys pubis, sena/ligamentfästen	Hållfast, dragstyrka, stötdämpning
Elastisk kartilag	Typ II + elastinfibriller	Ytteröra, epiglottis, auditiv rör	Flexibel, återhämtningsförmåga, formbehållande

Vesentliga funktioner

Bärighet & stötdämpning: Artikulär hyalin + meniskal fibrokartilag distribuerar ledkrafter.
Låg friktion artikulation: Ytzon lubrikatin + hydrering → friktionskoefficient 0,001–0,01.
Strukturellt stöd: Trakearingar (gängbarhet), nässeptum, öronmuschel.
Tillväxtmall: Endokondral ossifikation – hyalin kartilag modell ersätts av ben.

Klinisk betydelse

Avaskulär → begränsad reparationsförmåga: Kondrocyter förlitar sig på diffusion; ingen progenitörrekrytering från blod.
Artros: Progressiv förlust av artikulär hyalin kartilag → smärta, styvhet, funktionsnedsättning.
Meniskskador: Fibrokartilagsskada → mekaniska symtom, artrosrisk.
Trakeomalaci / Laryngomalaci: Kartilagssvaghet → luftvägskollaps.
Revidande polykondrit: Autoimmun destruktion av kartilag (öron, näsa, trakea, leder).
Regenerativa strategier: Mikrofraktur, MACI (autologa kondrocyter), MSC-injektioner, vävnadsdesignade konstrukter – utvecklas.

Rotatorkuffkirurgi