
Rotatorkuffkirurgi utförs för att reparera brusten eller skadad vävnad i axeln. Beroende på skadans svårighetsgrad kan de flesta patienter återuppta sina dagliga aktiviteter efter flera månader. Här går vi igenom vad som händer under operationen, vilka metoder som används och hur lång återhämtningstiden vanligtvis är.
Rotatorkuffen består av muskler och senor som förbinder överarmsbenet (humerus) med axeln. Dessa vävnader ger leden stabilitet och gör det möjligt att röra armen i ett stort rörelseomfång – allt från att lyfta armen över huvudet till att rotera den utåt och inåt.
Skador på rotatorkuffen kan variera från irritation och tendinit (seninflammation) till partiella eller kompletta bristningar av muskler eller senor i axeln. De vanligaste orsakerna är:
Innan operationen använder läkaren ofta ett artroskop – en tunn kamera – för att noggrant undersöka axelns skick. Kameras förs in genom ett litet hål som kirurgen gör i huden. När artroskopet är på plats kan kirurgen identifiera skadad vävnad, reparera bristningar eller ta bort benutväxter som trycker mot senorna.
En bristning i rotatorkuffen kan opereras på två olika sätt:
Efter operationen behöver patienten bära en armslinga i en till sex veckor, beroende på skadans omfattning och vilken teknik som använts. Fysioterapi är en avgörande del av rehabiliteringen och behövs för att gradvis återfå styrka, rörlighet och funktion i axeln.
Operationen är i regel mycket framgångsrik när det gäller att åtgärda skadan och lindra smärta. Efter cirka tre till sex månader kan de flesta patienter återgå till sina normala dagliga aktiviteter. För krävande fysisk belastning, exempelvis tungt arbete eller tävlingsidrott, kan återhämtningstiden vara något längre.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online