Grusrot: Vad används växten till?

Grusrot (Eupatorium purpureum) är en flerårig ört som också går under namn som joe-pye-gräs, njurrot, purpurbenved och doftande joepyeweed. Växten är hemmahörande i östra Nordamerika och tillhör korgblommiga familjen (Asteraceae). Användningsområdena spänner över såväl medicinska som textila och kulinariska områden.

Traditionell medicin hos Nordamerikas ursprungsbefolkningar

Amerikanska urfolk använde grusroten som svettdrivande medel – en substans som framkallar svettning – för att bryta feber. Namnet "joe-pye weed" härstammar enligt traditionen från en nordamerikansk man vid namn Joe Pye, som gav växten till en person som led av en form av fläcktyfus, med gott resultat.

Modern alternativmedicin

När europeiska nybyggare kom till Amerika upptäckte de att ursprungsbefolkningen använde grusrot och började själva använda växten. Inom modern örtmedicin betraktas alla delar av växten som sammandragande (adstringerande), stärkande (tonicum), svettdrivande, urindrivande och nervlugnande. Roten anses vara den mest verksamma delen av växten.

Örtterapeuter använder grusrot vid tillstånd som blåskatarr (cystit), uretrit, reumatism och gikt. Den används även förebyggande mot blåssten och njursten. Vid dessa besvär bereds grusrot oftast som te eller tinktur.

Andra användningsområden

Utöver den medicinska användningen har grusroten haft flera praktiska funktioner genom historien:

• Färgning: Växtens frukter har använts för att färga tyg i rosa eller rött, medan blommorna ger en rödaktig färgnyans.
• Krydda: Roten brändes förr till aska, som sedan användes som ett slags salt i matlagning.
• Dricksstrån: Växtens ihåliga stjälkar har använts som dricksstrån.

Vetenskaplig forskning

Grusrot har även studerats vetenskapligt. I en studie publicerad av S. Habtemariam i decembernumret 2001 av tidskriften Phytotherapy Research fann man att ämnet cistifolin, som finns i växtens jordstam (rhizom), uppvisade biologisk aktivitet både i provrörsförsök (in vitro) och i djurstudier (in vivo).

Säkerhet och försiktighet

Trots sin långa historia inom folkmedicinen bör grusrot användas med viss försiktighet. Växten kan innehålla små mängder pyrrolizidinalkaloider, ämnen som kan vara skadliga för levern vid långvarig eller hög dosering. Rådfråga alltid läkare eller utbildad örtterapeut innan du använder grusrot internt, särskilt om du är gravid, ammar eller tar regelbundna läkemedel.