1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Användning av pepparkamferolja – egenskaper, historia och säkerhetsråd

Pepparkamfer, ett äldre namn för mentol, är det fasta extraktet från pepparmyntaplantan (Mentha piperita) och har egenskaper som liknar kamfer utvunnen från kamferträd. Traditionellt har mentol inhalerats som ett avsvällande medel vid nästäppa och besvär i bronkerna. De övriga externa och interna användningsområdena – liksom de risker som är förknippade med pepparkamferolja – är dock inte lika allmänt kända.

Egenskaper

Pepparmynta innehåller hela 27 fyrokemikalier – naturliga föreningar som förekommer i växter – samt näringsämnen som kalcium, kolin, järn, magnesium, mangan, fosfor, kalium, selen, zink, niacin, riboflavin, tiamin och E-vitamin. Mentol har en bitter smak och en doft som är skarp, genomträngande och kylig. Inom aromaterapi används mentol bland annat vid behandling av chock och hysteri, samt för att dämpa illamående och kräkningar.

Historia

Den första dokumenterade utvinningen av mentol ur pepparmynteolja i västvärlden gjordes år 1771, men mentolen har använts i Asien betydligt längre. Mentol finns i stora mängder i kinesisk och japansk pepparmynteolja, eller kan destilleras fram ur odlade växter. År 1884 publicerades en beskrivning av denna process i American Journal of Pharmacology.

Externa användningsområden

Då mentol tillfälligt bedöver de perifera sinnescellerna vid applicering på huden lindrar det klåda och smärta vid mindre hudirritationer, herpesutbrott som munherpes och bältros, samt även huvudvärk. Pepparkamfer lindrar dessutom ömma muskler och värk i leder – därför används mentol som huvudingrediens i kommersiella preparat som Bengay och IcyHot. En egyptisk studie från 2009 visade att mentol dödar löss vid direkt kontakt och hindrar äggen från att kläckas. Externa preparat innehåller vanligtvis mellan 5 och 20 procent mentol.

Interna användningsområden

Mentol är starkare än pepparmynteolja. När pepparmynteolja frigörs i kokande vatten för att bryggas som te har den egenskaper som underlättar matsmältningen, och den används ofta som huskur mot kolik, halsbränna och matsmältningsbesvär. Idag ordinerar läkare enterodragerade kapslar med fördröjd frisättning av pepparmynteolja för att lindra smärta och spasmer vid irritabel tarm (IBS). Mentol bör dock endast användas internt mot mag- och tarmbesvär i samråd med vårdpersonal. En typisk dos för internt bruk ligger på cirka 1/8 till 2 grain i en kapsel eller i olivoljeform.

I små doser kan mentol även lindra tandvärk och öronvärk; en 20-procentig lösning i olivolja kan då appliceras en gång per dag. Mentol har länge tillsatts tobaksvaror eftersom det ger en kylande effekt som mildrar den skarpa röken. År 2008 publicerade American Journal of Public Health en analys som visade att mentol gör tobak mer tilltalande för minderåriga rökare. Personer som röker mentolcigaretter kan dessutom ha svårare att sluta röka än de som röker oaromerade tobaksvaror.

Varningar

Förlamning av nerver samt förlorad känsel och rörelseförmåga har uppträtt vid toxiska halter av mentol intagen internt, enligt University of Maryland Medical Center. Eftersom mentol kan öka slembildningen – vilket riskerar att blockera de små luftvägarna – bör mentolhaltiga salvor inte appliceras nära små barns näsborrar vid behandling av luftvägsbesvär. Gravida och ammande kvinnor bör inte använda mentol internt.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online