Kolloidalt silver har använts för att bekämpa mikroorganismer sedan långt före framväxten av konventionell antibiotika. Idag växer intresset för kolloidala silverlösningar och relaterade produkter för en rad olika hälsotillstånd och andra ändamål. Men vad är egentligen kolloidalt silver, och hur skiljer sig de olika typerna av lösningar som finns på marknaden åt?
Kolloidalt silvervatten är en suspension av mycket små partiklar av metalliskt silver (i nanometerstorlek) i vatten. Det skiljer sig från en jonisk silverlösning, där silveret är löst i stället för svävande, men många använder begreppet om båda varianterna. Ju mindre partiklar, desto större yta i förhållande till volym – och därmed desto högre aktivitet. Koncentrationen hos en kolloidal silverlösning mäts i mg/l eller parts per million (ppm). En tio procentig lösning motsvarar 100 000 ppm. Lösningar som används som naturligt antibiotikum och desinfektionsmedel ligger typiskt mellan 5 och 30 ppm, ibland upp till 250–500 ppm.
Små mängder silver förekommer naturligt i livsmedel som svampar och vetemjöl, men vi får normalt inte i oss silver via kosten. Silverlösningar framställs genom elektrolys. Både växelström (AC) och likström (DC) kan användas, och vissa experter anser att växelström ger ett bättre resultat. Processen producerar vanligtvis joniskt silver samt silvernanopartiklar.
Kolloidalt silver har använts i över hundra år tack vare sin förmåga att döda bakterier, svampar och virus. En studie från 1914 av Simpson & Hewlett visade att det kunde döda tyfoidbakterier vid endast 5 ppm, och en studie från 1918 av Culver visade effekt mot gonorré. På 1960-talet användes det ofta för patienter med brännskador, särskilt mot en form av pseudomonasbakterier. När antibiotikan gjorde sitt genombrott på 1940-talet minskade dock både användningen av kolloidalt silver och forskningen kring dess effekter.
Flera märken av kolloidalt silvervatten säljs i hälsokostbutiker, och vissa köper även utrustning för att tillverka egna lösningar hemma. Lösningen används utvärtes mot nagelsvamp, ringorm, brännskador och andra hudinfektioner och hudskador. Den tas också invärtes mot systemiska infektioner som kandida och E. coli. Vissa använder den dessutom som ögonskölj, gurgelvätska eller som steriliseringsmedel för ytor i hemmet. Även djurägare som söker naturliga alternativ till antibiotika och andra receptbelagda läkemedel har börjat upptäcka kolloidalt silver.
Vissa personer som intagit högre doser silverlösning under längre tid har drabbats av ett tillstånd som kallas argyria, där silver lagras i huden som då får en gråaktig ton när den utsätts för solljus. Detta beror oftast på intag av silverproteinvätskor snarare än äkta kolloidalt silver. Faktum är att många produkter på marknaden vid testning visat sig bestå av silverprotein (som innehåller gelatin eller protein och större silverpartiklar) eller joniskt silver snarare än kolloidalt silver. Många företag säljer så kallade silvergeneratorer, men professor Ronald Gibbs, som ledde University of Delawares Center for Colloidal Science i nästan tjugo år, varnade för att dessa generatorer i själva verket producerar joniskt silver. Andra forskare har också ifrågasatt effektiviteten hos hemgjorda lösningar, bland annat på grund av avsaknad av enhetlighet och standardiserad styrka.
Obs: Hälsomyndigheter, bland annat Livsmedelsverket och den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, rekommenderar inte kolloidalt silver som medicinsk behandling. Det saknas vetenskapligt stöd för att det skulle vara effektivt mot infektioner, och intag kan medföra allvarliga biverkningar som argyria. Rådfråga alltid läkare innan du använder kosttillskott eller alternativa behandlingar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online