Djur har länge varit i människans tjänst – de har dragit vagnar och plogar, vakat över våra hem och hållit matförråd fria från skadedjur. På senare tid har de dessutom blivit värdefulla sällskap. För personer med särskilda behov, exempelvis fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, spelar båda dessa roller en avgörande roll: djuren hjälper dem att se, höra och fungera i vardagen. Assistansdjur kan ge en självständighet som annars vore svår att uppnå. Hundar är traditionellt det självklara valet för denna uppgift, men flera andra arter kan också fylla funktionen som assistansdjur.
I USA omfattas assistansdjur av lagen Americans with Disabilities Act (ADA). Delar av lagen ändrades 2010 och trädde i kraft i mars 2011, bland annat genom en ny definition av begreppet assistansdjur. Enligt den nya definitionen räknas endast "en hund som individuellt har tränats för att utföra arbete eller uppgifter åt en person med funktionsnedsättning" som assistansdjur. Det innebär att enbart hundar, ur juridisk synvinkel, kan klassas som assistansdjur i USA.
USA:s jordbruksdepartement delar in assistansdjur, som de kallar hjälpdjur, efter vilken typ av hjälp djuret erbjuder: leddjur, hörseldjur, servicedjur, anfallsvarnande djur samt sociala och terapeutiska djur.
Leddjur hjälper blinda eller synskadade personer att orientera sig, medan hörseldjur stödjer personer med hörselnedsättning. Servicedjur utför praktiska uppgifter som kräver styrka eller rörlighet, anfallsvarnande djur är tränade att känna av mycket tidiga tecken på ett epileptiskt anfall, och terapidjur erbjuder känslomässigt stöd eller bidrar till fysioterapi.
Vissa funktionsnedsättningar är så omfattande att personen blir svår att nå, och vissa sjukdomar kan vara starkt försvagande. Ridning erbjuder terapi i båda fallen. Ryttaren får möjlighet att samordna sin egen rörelse med hästens, vinna ökad självkänsla och bygga en känslomässig relation på en annan nivå än den mellan människor. Hästterapi kan bland annat hjälpa vid tillstånd som autism, muskeldystrofi, cerebral pares och Downs syndrom. Dessutom används miniatyrhästar ibland som leddjur för synskadade.
Som människans närmaste släktingar besitter apor flera av våra egenskaper, vilket gör dem till ett logiskt val som assistansdjur. De arter som faktiskt tränas för assistans – framför allt kapucinerapor, inte större apor som schimpanser – är små till växten, men de ger en person med nedsatt rörlighet bokstavligen ett extra par händer. De kan nå föremål på höga hyllor och hantera redskap och apparater som kräver finmotorik, något som hundar inte klarar av. Ett ytterligare plus är att kapucinerapor kan bli upp till 45 år gamla.
Fåglar, och då i synnerhet papegojor, är mycket intelligenta djur. De kan använda fötter och näbb med en fingerfärdighet som liknar en mänsklig hand, de är sociala av naturen och de trivs bäst när de får mental stimulering. Alla dessa egenskaper gör dem till potentiella assistansdjur. Även om de sällan passar som leddjur eller hörseldjur kan de tränas till att hjälpa personer med begränsad rörlighet, och deras sociala natur gör dem till skickliga terapidjur – vilket också är den roll de oftast fyller.
Människor har genom åren använt en rad olika djur som hjälpare, vissa helt legitimt och andra mindre så. Generellt sett anses reptiler inte vara rimliga assistansdjur. De flesta saknar den storlek, synskärpa eller fingerfärdighet som krävs för att göra mer än att fungera som sällskap. Illrar och varg–hund-korsningar kallas ibland assistansdjur, men de är förbjudna på många håll, och särskilt hos korsningarna kan beteendet vara oförutsägbart – vilket gör dem till ett olämpligt val.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online