Kiselgur, även känt som diatoméjord, är ett fint och pulvrigt kiselsalt som används i vattenfilter, slipmedel och absorberande material. En del personer använder det dessutom som naturligt bekämpningsmedel. Kiselgur klassificeras som en kristallin silikat, vilket gör att hälsoriskerna vid hantering är värda att känna till.
När uråldriga alger, så kallade diatomeer, dog för miljontals år sedan lämnades deras skelettrester kvar i stora mängder under jordens yta. Dessa mikroskopiska skelett bryts idag som kiselgur och har en slipande struktur som liknar pimpsten. Det är just denna skrovliga konsistens som gör materialet användbart men samtidigt potentiellt irriterande för kroppen.
Eftersom kiselgur är så slipande kan den orsaka irritation i ögonen, vilket leder till tårbildning och rodnad. Skulle pulver komma i ögonen rekommenderas det att skölja med vatten i minst 15 minuter för att avlägsna irritationen.
Vissa människor upplever att kiselgur irriterar huden och ger upphov till röda fläckar samt klåda. Även dessa besvär kan lindras genom att noggrant skölja det drabbade hudområdet med vatten.
Lungorna och slemhinnorna är särskilt känsliga för kiselgur. Inandning av pulvret kan orsaka hosta eller leda till andningssvårigheter. Vid exponering är det viktigt att snabbt söka sig till frisk luft, eftersom detta hjälper kroppen att bli av med det irriterande ämnet.
Långvarig exponering för kiselgur kan leda till silikos – en icke-cancerös lungsjukdom som orsakar ärrbildning i lungvävnaden och nedsatt lungfunktion. Internationella cancerforskningsbyrån (IARC) har dessutom klassificerat kristallina silikater, däribland kiselgur, som cancerframkallande. Av denna anledning bör skyddsutrustning, exempelvis andningsskydd, alltid användas vid längre tids hantering av materialet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online