Feromoner och histamin: Hur doftsignaler påverkar kroppens reaktioner

Feromoner – ett ord bildat av grekiskans pherein (att överföra) och hormon (att stimulera) – är kemiska ämnen som en organism utsöndrar till omgivningen som en luftburen signal. Även om de saknar doft har feromoner förmågan att påverka beteende och fysiologi hos andra individer av samma art när de inhaleras. Feromoners effekter har studerats utförligt både hos insekter och däggdjur.

Feromoner hos människan

McClintock-effekten, beskriven 1971, föreslog att feromoner fanns i armveckens svett och kunde synkronisera menstruationscykler. När kvinnorna B och C utsattes för kvinnan A:s svett harmoniserades deras cykler med hennes. Studiernas resultat ifrågasattes dock senare på grund av brister i metodiken.

En senare studie visade att hjärnan hos homosexuella män och heterosexuella kvinnor reagerade på liknande sätt när de exponerades för manliga dofter som antogs vara kopplade till sexuell upphetsning. Resultaten tyder på att feromoner kan spela en roll för den sexuella läggningen.

Kommersiell användning av feromoner

Kroppssprayer som lovar att öka attraktionskraften har marknadsförts sedan 1970-talet. De kemiska föreningar som används i sådana produkter – "kopuliner", "androstenon" och "vomodorer" – grundar sig dock på studier av rhesusapor. En granskad vetenskaplig studie visade att dessa ämnen inte hade någon direkt inverkan på mänskligt beteende.

Marknaden för humana feromoner fick ett uppsving när en studie från 2002 rapporterade att en hemlig syntetisk kemikalie i en dammparfym ökade bärarens attraktivitet hos män, möjligen via luktsinnets medverkan. Tyvärr gick det inte att påvisa de faktiska effekterna, och studiens metodik var behäftad med brister.

Vad är histamin?

Histamin lagras främst i granuler inne i basofiler och mastceller i vävnaderna; de senare finns i praktiskt taget alla kroppens vävnader. När histamin frisätts ur granulerna kan det utlösa flera olika effekter, bland annat:

• Sammandragning av glatt muskulatur i lungorna, magsäcken och livmodern.
• Utvidgning av blodkärl, vilket ökar kärlväggarnas genomsläpplighet och sänker blodtrycket.
• Ökad sekretion av magsyra och snabbare hjärtrytm.

Precis som adrenalin fungerar histamin också som en signalsubstans (neurotransmittor) som överför kemiska impulser mellan nervceller.

Histaminets funktioner i kroppen

Mastceller frisätter histamin för att skapa en överkänslighetsreaktion mot det som immunsystemet tolkar som ett antigen, exempelvis pollen. Histaminfrisättningen är inte en direkt följd av själva antigenkontakten; i stället släpps histamin ut samtidigt som antikropparna frigörs från mastcellerna. Den frisatta mängden histamin avgör symtomen vid en allergisk reaktion – rinnande näsa, sammandragna luftvägar, vattniga ögon och svullnad. Histamin bidrar även till anafylaxi, en allvarlig och potentiellt livshotande allergisk reaktion.

Vid skada eller infektion gör histamin det möjligt för vätskor, vita blodkroppar (leukocyter) och blodplasmaproteiner att vandra till det drabbade området och inleda läkningsprocessen.

Hur feromoner kan påverka histaminet

Teoretiskt skulle immunsystemet kunna uppfatta feromoner som antigener och bilda antikroppar mot dem. Detta skulle i sin tur kunna leda till att histamin frisätts från mastcellerna, precis som vid en allergisk reaktion eller infektion. Allergiska reaktioner mot ämnen som kroppen själv utsöndrar är dock mycket ovanliga.

Dessutom har forskarna, trots att de kunnat påvisa effekter av vad som verkar vara feromoner, ännu inte helt kartlagt deras kemiska struktur eller hur de exakt påverkar olika fysiologiska processer. Därför är det fortfarande för tidigt att med säkerhet förklara hur feromoner påverkar histaminets frisättning och verkan i kroppen. Fortsatt forskning inom både doftbiologi och immunologi krävs för att klargöra detta komplexa samband.