Kolloidalt silver har länge marknadsförts som ett naturligt alternativ till traditionella antibiotika, både för internt och externt bruk. Eftersom produkten säljs som receptfritt kosttillskott finns det inga fastställda doseringsanvisningar – varaktigheten och mängden måste bedömas från fall till fall, inte minst på grund av risken för silvertoxicitet.
Kolloidalt silver är en flytande suspension som innehåller mikroskopiskt små silverpartiklar. Tekniskt sett är en kolloid en vätska där partiklarna inte är helt lösta i jonisk form. Kommersiellt säljs produkter med olika koncentrationer av joniskt silver, silverföreningar, äkta silverkolloider eller silverproteiner i renat vatten.
Partikelkoncentrationen ligger vanligtvis mellan 5 och 50 parts per million (ppm). Det finns idag ingen federal reglering av styrkan hos receptfria silverkolloider, vilket gör att kvaliteten kan variera kraftigt mellan olika tillverkare.
Silvret fungerar enligt teorin som en katalysator som hämmar tillväxt och reproduktion hos mikroorganismer som bakterier och virus. Även om det saknas publicerade studier på människor som bekräftar hälsoeffekterna, har flera laboratorietester visat att silver kan inaktivera mikroorganismer under kontrollerade förhållanden.
Kolloidalt silver har använts som alternativ till antibiotika vid infektionssjukdomar, men kan även appliceras utvärtes mot hudproblem som akne och vårtor. Till skillnad från antibiotika utvecklar kroppen ingen tolerans mot silver, vilket enligt förespråkarna innebär att de positiva effekterna består utan att immunförsvaret försvagas.
Under slutet av 1990-talet marknadsfördes kolloidalt silver som behandling mot allvarliga kroniska sjukdomar som aids och cancer – påståenden som aldrig kunnat bevisas i humana studier. Produkten säljs som receptfritt kosttillskott och omfattas inte av FDA:s standarder för läkemedel. På grund av bristen på kliniska prövningar har kolloidalt silver aldrig fått federalt godkännande för medicinsk användning.
Inom homeopatin och den alternativa medicinen används silverkolloid både för att förebygga och behandla virala och bakteriella infektioner. Samtidigt finns en verklig risk för silvertoxicitet när kroppens silvernivåer blir för höga, vilket kräver måttfullhet vid användning.
Kolloidalt silver tas oralt eller appliceras externt, och används både förebyggande och terapeutiskt. Rekommenderad dos och blandningsförhållande varierar beroende på åkomma och administreringsmetod.
Vid oral användning bör dosen hållas under tungan i 30 sekunder upp till 3 minuter innan sväljning, så att silvret hinner absorberas via slemhinnorna innan matsmältningen tar vid.
Utvärtes kan silverkolloid appliceras genom ett förband som hålls fuktigt med suspensionen och lämnas på det drabbade området tills symtomen avtar. Anekdotiska erfarenheter tyder på att externa silverbehandlingar ger mindre irritation än många andra medicinska krämer och geler.
Det finns inget entydigt svar på hur länge kolloidalt silver bör användas. Eftersom produkten inte är receptbelagd bestäms både mängd och behandlingstid individuellt, från fall till fall.
Varje person behöver själv bedöma sin egen mättnadsnivå utifrån eventuella biverkningar. Vid tecken på överbelastning bör intaget omedelbart minskas för att hålla kroppens silvernivåer under kontroll.
Överdriven och långvarig användning av kolloidalt silver kan leda till argyri – ett oåterkalleligt tillstånd där huden och slemhinnorna får en blågrå missfärgning. Myndigheter som FDA har därför varnat konsumenter för silverinnehållande produkter. Rådfråga alltid läkare innan behandling påbörjas, särskilt om du planerar att använda kolloidalt silver under en längre period.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online