Apiterapi, alltså användning av biprodukter för medicinska ändamål, är ingenting nytt. Honung har till exempel använts som sårförband i tusentals år. På senare tid har dock en annan birelaterad behandling fått ett uppsving och visat lovande resultat för personer med artrit. Metoden kallas bigiftsterapi, ofta förkortat BVT (bee venom therapy), och går ut på att patienten medvetet låter sig stickas av honungsbin i hopp om att gifternas kemiska beståndsdelar ska lindra symtomen.
Enligt American Apitherapy Association går de flesta reumatiska sjukdomar att behandla med BVT, med ett undantag: fall där lederna redan hunnit brytas ned i betydande grad. Bigiftsterapi kan nämligen inte återskapa leder som redan skadats.
Vid behandlingen placeras en levande bi, hållen med en pincett, mot det drabbade området på kroppen och får helt enkelt sticka patienten. Stickarna verkar bäst när de appliceras på så kallade triggerpunkter, som motsvarar vissa akupressurpunkter på kroppen.
När punkten identifierats och sticket satts blir den omedelbara effekten oftast minimal. Med tiden rodnar området dock, svullnar och känns varmt, och patienten kan uppleva en lokal smärta. Det är ett tecken på att immunförsvaret aktiverats och att läkningsprocesser potentiellt sett är igång.
Under de följande två till tre veckorna får patienten stick med regelbundna intervaller. Allteftersom behandlingen fortgår blir kroppen desensibiliserad mot bigiftet och slutar svullna vid stick. Då avtar behandlingens effekt markant, och den avbryts vanligen. Har patienten fått lindring behövs ingen ytterligare behandling, om inte symtomen kommer tillbaka.
För den som saknar tillgång till levande bin finns alternativet att få injicerbart bigift av en läkare. Identiskt gift sprutas då in i huden för att efterlikna ett riktigt bistick.
Vissa mycket känsliga personer kan drabbas av livshotande anafylaktisk chock vid exponering för bigift. Överväger du BVT är det helt avgörande att först ta reda på om du tillhör denna riskgrupp. Även om du bedöms som lämplig kandidat och planerar att sticka dig själv måste du ta dina förutsättningar: håll alltid en adrenalinpenna och flytande antihistamin till hands för att kunna hantera en eventuell allergisk reaktion snabbt.
BVT är dessutom kontraindicerat i flera situationer, bland annat under graviditet, vid vissa befintliga sjukdomar och besvär samt för barn under 12 år. Rådfråga alltid din läkare innan du påbörjar någon form av bigiftsterapi.
Därtill bör nämnas att många, särskilt inom den medicinska världen, ser metoden med skepsis. BVT har aldrig underkastats omfattande klinisk forskning och stödjer sig i stor utsträckning på personliga erfarenhetsberättelser. För kvalificerade patienter som prövat konventionella behandlingar utan framgång kan metoden ändå visa sig värdefull.
Har du valt att prova BVT är första steget att kontakta en lokal apiterapeut. Även vissa biodlare praktiserar metoden. Kontakta gärna lokala biodlarföreningar eller din jordbruksmyndighet för tips om registrerade biodlare i din närhet.
När du hittat någon som erbjuder BVT, diskutera pris, tillgänglighet och behandlingens upplägg. Fråga efter utbildning, meriter och erfarenhet, samt om tidigare patienter är villiga att dela sina erfarenheter. Ofta kan stickarna administreras hos terapeuten, men det går också att sticka sig själv hemma – förutsatt att du vidtar rätt försiktighetsåtgärder.
Följ kontinuerligt upp hur behandlingen fortskrider; att föra en dagbok över stickarna och symtomutvecklingen är en god idé. Ett annat alternativ är att skaffa en egen bikupa, vilket ger dig ett ständigt förråd av bin – och som bonus honung och andra värdefulla biprodukter.
Vilken väg du än väljer kan bigiftsterapi möjligen ge dig den lindring du behöver för ett bekvämare och gladare liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online