Vad är receptorer för luktsinne och hur fungerar de?

Luktorganets receptorer, även kallade luktreceptorer, är de sinnesceller som ansvarar för att uppfatta dofter. De finns i luktslimhinnan (epithelium olfactorium), en specialiserad region högt upp i näshålans tak.

Luktslimhinnans tre lager

Luktslimhinnan består av tre distinkta lager:

• Basilärlagret – det innersta lagret som innehåller stamceller vilka kontinuerligt bildar nya luktreceptorceller.
• Stödjecellskiktet – innehåller sustentakulära celler som ger mekaniskt och metaboliskt stöd åt de sensoriska cellerna.
• Luktcellslagret – där själva luktcellerna, de primära sinnescellerna i luktorganet, är belägna.

Luktcellernas struktur

Luktcellerna är bipolära nervceller, vilket innebär att de har två utskott: en dendrit och en axon. Dendriten sträcker sig upp mot näshålan och slutar i luktknoppar utrustade med cilier, där receptorproteinerna fångar upp doftmolekyler från den luft vi andas in.

Axonen leder vidare signalerna genom hålplattan i skallbasen till luktbulben, som sitter på hjärnans undersida. Där kopplas impulserna om och skickas vidare till hjärnbarkens luktcentrum, varmed doften medvetes upplevs.

Sammanfattning

Kort sagt är luktsinnets receptorer specialiserade bipolära nervceller i luktslimhinnans översta lager. Tack vare sin placering i näsan och sina direkta förbindelser med luktbulben kan de snabbt omvandla kemiska doftämnen till nervsignaler som hjärnan tolkar som olika dofter.