Hjärtslaget utlöses och koordineras av elektriska impulser genererade och ledda av hjärtets specialiserade ledningssystem.
Ledningsväg
- SA-nod (sinusatrial) — högra förmaket; primär pacemaker (60–100 bpm intrinsik frekvens).
- Förmaksbanor (Bachmanns bunt, internodala banor) → förmaksdepolarisering (P-våg).
- AV-nod (atrioventrikulär) — fördröjer impuls ~120 ms (tillåter förmaks kontraktion/ventrikulär fyllnad).
- His-bunt → höger & vänster grenar → Purkinjefibrer → snabb ventrikulär depolarisering (QRS-komplex).
Elektromekanisk koppling
Åtgärdspotential → Ca²⁺ frigivning från sarkoplasmatiskt retikulum → myofilament glidning → kontraktion. Den elektriska händelsen föregår och utlöser den mekaniska krampen.
Energikälla
ATP-hydrolys av myosin ATPas driver kontraktion. Mitokondrier (35% av kardiomyocytvolym) genererar ATP från fettsyror, glukos, laktat, ketoner.
Klinisk relevans
- EKG registrerar elektrisk aktivitet, inte mekanisk.
- Arytmier = elektriska störningar (t.ex. flicker, VT, hjärtblock).
- Pacemakers/ICD levererar elektrisk terapi.
