Aerob cellandning är ett betydligt effektivare sätt att producera energi än anaerob cellandning. Vid aerob cellandning bryts glukos ner helt och hållet till koldioxid och vatten, vilket frigör en stor mängd energi i form av ATP. Anaerob cellandning bryter däremot endast ner glukos delvis, vilket resulterar i bildning av mjölksyra och en betydligt mindre mängd ATP. Med andra ord får muskelcellerna ut mycket mer energi per glukosmolekyl när syre finns tillgängligt i processen.
Aerob cellandning gör det möjligt för musklerna att arbeta under längre sammanhängande perioder jämfört med anaerob cellandning. Detta beror på att den aeroba metabolismen inte bildar några avfallsprodukter som kan ackumuleras och orsaka trötthet, såsom mjölksyra. När musklerna förlitar sig på aerob energiproduktion kan de därför fortsätta fungera mycket längre utan att bli uttröttade, vilket är avgörande vid långvarig fysisk aktivitet som löpning eller simning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online