Med tiden tenderar tjocktarmen att samlas på avföring och så kallad mukoid plack, ofta som en följd av dåliga matvanor, regelbunden exponering för kemikalier i livsmedel samt användning av läkemedel. När detta material ansamlas kallas det ibland för en blockerad eller impakterad tarm. Ett sätt många försöker lösa problemet på är genom kolonirrigation – men hur säker är egentligen behandlingen? Här går vi igenom proceduren, dess påstådda fördelar och de risker du bör känna till.
Kolonirrigation, som även kallas kolonhydroterapi eller "high colonics", utförs i flera steg. Ett instrument kallat spekulum med en ansluten slang förs in i ändtarmen. Därefter spolas varmt vatten, ofta berikat med näringsämnen, elektrolyter och probiotika, in i tjocktarmen. Vattenflödet vänds sedan och en sugande effekt uppstår, vilket gör att den ansamlade avföringen kan lämna kroppen.
Det finns två typer av inkontinens: urinär och fekal. Feikal inkontinens kan ibland bero på förstoppning, där tunn avföring rinner runt den hårda, impakterade massan i tarmen. Kolonirrigation används för att hjälpa till att vända detta problem, men även vid vanlig förstoppning utan samtidig inkontinens.
Vissa magoperationer kräver att tarmen är helt tom. Kirurger utför därför ibland kolonirrigation före eller under ingreppet för att rensa tarmen och påskynda läkningsprocessen.
Det finns många påstådda fördelar med kolonirrigation. En av de vanligaste är ett stärkt immunförsvar. Teorin går ut på att bakterier och avfallsprodukter som stannar kvar i tjocktarmen skulle försämra kroppens immunitet och bidra till sjukdomar utanför tarmen. En rengjord tarm skulle därmed ge förbättrad allmänhälsa. Det är dock viktigt att notera att det saknas vetenskapliga studier som bekräftar dessa påståenden.
Vid kolonirrigation finns flera faktorer att ta hänsyn till. Utrustningen måste vara steril – annars kan infektioner utvecklas. Infektioner kan också uppstå om för mycket nyttiga bakterier spolas ur tarmen, vilket ger utrymme för skadliga bakterier att växa till. I värsta fall kan septisk chock uppstå om tarmslemhinnan skadas när slangen förs in. Överdriven vätskeabsorption är ytterligare en risk, vilket kan leda till illamående, kräkningar, oregelbunden hjärtrytm och vätska i lungorna.
Kolonirrigation är inte lämpligt för alla. Behandlingen bör undvikas om du har något av följande tillstånd:
Personer med njur- eller hjärtsjukdom bör även de undvika återkommande behandlingar.
Enligt Johns Hopkins University anser experter inom medicinvärlden – bland annat universitetets egna läkare – att kolonirrigation är en riskabel procedur och avråder från behandlingen på grund av de möjliga biverkningarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online