Malingering: vad innebär den medicinska definitionen?

Vad är malingering?

Malingering, i svenska sammanhang även kallat simulering, innebär att en person medvetet och avsiktligt uppger eller överdriver fysiska eller psykiska symtom för att uppnå en yttre vinst eller undvika en obehaglig situation. Det kan exempelvis handla om att få ekonomisk ersättning, slippa militärtjänstgöring, undvika straffrättsliga konsekvenser eller få förmåner som sjukpenning.

Till skillnad från många andra tillstånd inom psykiatrin räknas malingering inte som en egen diagnos eller mental sjukdom. I diagnosmanualer som DSM-5 beskrivs det istället som ett beteende som kan bli föremål för klinisk uppmärksamhet, ofta i samband med försäkringsmedicinska eller rättsliga bedömningar.

Hur skiljer sig malingering från liknande tillstånd?

Malingering förväxlas ibland med andra tillstånd, men det finns viktiga skillnader:

• Artefaktsyndrom (factitious disorder): Här producerar personen medvetet symtom, men utan tydlig yttre vinning – motivationen handlar snarare om att få rollen som sjuk och omsorg från vårdpersonal.
• Somatiska symtomtillstånd: Vid dessa tillstånd omvandlas psykisk belastning omedvetet till kroppsliga besvär. Personen simulerar inte – symtomen upplevs som verkliga.
• Vanseende och hallucinationer: En person som ljuger om sina symtom vet själv att de inte är äkta, medan en person som har vanföreställningar genuint tror på dem.

Vanliga tecken på malingering

Malingering kan vara svårt att diagnostisera eftersom det kan vara svårt att skilja från verklig sjukdom. Vissa mönster kan dock väcka misstanke hos vårdgivare:

• Overensstämmande eller överdrivna symtom: Personen uppger exempelvis svår smärta men kan ändå röra sig och fungera normalt, eller beskriver symtom som inte stämmer med medicinska fynd.
• Symtom som bara visas vid utvärdering: Besvär uppges när personen observeras av läkare eller bedömare, men försvinner i andra situationer.
• Motstånd mot behandling: Personen vägrar ta emot behandling eller genomgå undersökningar som skulle kunna klarlägga tillståndet, trots att de är nödvändiga.
• Sekundär vinning: Det finns en uppenbar yttre incitament, som ekonomisk ersättning eller undvikande av ansvar.
• Tidigare historik: Personen har tidigare förekommit i sammanhang där simulering eller andra former av bedrägeri noterats.

Kan malingering behandlas?

Eftersom malingering inte är en psykisk diagnos i traditionell mening finns ingen specifik standardbehandling. Psykoterapi kan dock vara hjälpsamt i fall där beteendet hänger samman med underliggande problem, exempelvis stress, trauman, missbruk eller svårigheter att hantera livets krav. Genom samtalsterapi kan personen förstå sina motiv och utveckla hälsosammare strategier för att hantera stressiga eller svåra situationer.

I klinisk och rättslig praktik är målet ofta att noggrant utreda symtomens natur, bland annat genom strukturerade bedömningsinstrument och granskning av journaluppgifter, för att kunna skilja mellan äkta sjukdom och simulerat beteende.