Sökandet efter alternativa behandlingar för att kontrollera inflammation och därmed sammanhängande smärta har i allt högre grad riktats mot extrakt från marina alger. Forskare har identifierat ett komplext sockerämne – ett så kallat polysackarid – som den molekyl som ansvarar för lindringen av inflammation, det vill säga svullnad i kroppens vävnader. Algeextrakt verkar dessutom ha lovande fördelar när det gäller att kontrollera inflammation orsakad av ödem, kärläckage samt migration av inflammationsfrämjande molekyler till skadade vävnader.
Kostrelaterade lipopolysackarider kan få kortikala celler i hjärnan att åldras i förtid genom att utlösa frisättningen av inflammatoriska molekyler och faktorer som främjar programmerad celldöd, så kallad apoptos. En artikel publicerad i maj 2011 i tidskriften Phytotherapy Research undersökte effekterna av kosttillskottet Aquamin, som utvinns ur den röda marina algen Lithothamnion corallioides, för att minska inflammation i gliaceller (stöd- och närceller till nervceller) orsakad av intag av lipopolysackarider.
Författarna konstaterade att Aquamin är rikt på kalcium, magnesium och hela 72 ytterligare mineraler som kan dämpa inflammationen i gliacellerna i hjärnbarken. Forskningen visade att de näringsmässiga fördelarna från röda marina alger kan motverka de skadliga effekter som inflammation har i hjärnan.
Samma nummer av Phytotherapy Research innehöll även en studie som granskade effektiviteten och säkerheten hos två gröna, tre bruna och sex röda algarter insamlade i eurasiatiska hav, med avseende på inflammation orsakad av olika patogena mikroorganismer.
Resultaten visade att inflammation förknippad med den parasitära protozoen Trypanosoma brucei – parasiten som orsakar sovesjuka – signifikant minskade vid behandling med extrakt från Dasya pedicellata. Studien rapporterade vidare att en brun och två röda algarter uppvisade antiinflammatorisk aktivitet mot Mycobacterium tuberculosis, den bakterie som orsakar tuberkulos. Viktigt nog drog forskarna slutsatsen att inget av extrakten från algproverna orsakade någon toxicitet i mänskliga celler.
Den bruna marina algen Lobophora variegata förekommer längs Brasiliens kust. En studie publicerad i februariutgåvan 2011 av Pharmaceutical Biology utvärderade effekterna av polysackarider – stora sockermolekyler – på inflammation orsakad av ödem, det vill säga vätskeansamling, i laboratorieråtters tassar.
Studien fann att polysackariderna från L. variegata signifikant hämmade ödembetingad inflammation och minskade symtomen inom 60 till 120 minuter. Enligt författarna skedde hämningen via produktionen av kväveoxid, en molekyl som även kan fungera som signalsubstans i kroppen. Slutsatsen var att polysackaridextrakt från L. variegata har potential att utvecklas till verktyg för att bekämpa inflammation.
En studie publicerad i augustiutgåvan 2010 av Natural Product Communications dokumenterade egenskaperna hos den röda algen Solieria filiformis. Forskarna använde tassödem hos råttor som testmodell och upptäckte att polysackaridextraktet uppvisade antiinflammatoriska effekter vid en dos av 300 mikrogram, samtidigt som plasmakoaguleringen – blodets förmåga att levra sig – förlängdes med mer än dubbelt.
Författarna drog slutsatsen att algpolysackaridet hämmade upp till 69 procent av den inflammation som orsakades av ödet hos försöksdjuren, vilket gör extraktet till en intressant kandidat för vidare läkemedelsutveckling.
Forskningen pekar entydigt på att marina alger, särskilt deras polysackarider, utgör en lovande källa för naturliga antiinflammatoriska ämnen. Både röda och bruna algarter har visat förmåga att dämpa inflammation i hjärnvävnad, motverka infektionsrelaterad inflammation och reducera ödem – dessutom utan påvisad toxicitet hos mänskliga celler. Även om studierna hittills främst gjorts på djurmodeller och i laboratoriemiljö, öppnar resultaten spännande möjligheter för framtida kosttillskott och läkemedelsutveckling baserad på havets resurser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online