Epsomsalt, även känt som magnesiumsulfat, är ett mineral som kroppen behöver för att fungera normalt. Det används oralt som laxermedel och för att behandla magnesiumbrist. Intravenöst används det för att stoppa för tidiga värkar, förebygga cerebral pares hos nyfödda och behandla akuta astmaanfall. Epsomsalt löst i badvatten kan dessutom lindra klåda och hudirritation, särskilt vid besvär orsakade av herpesinfektion.
Även om Epsomsalt i allmänhet är säkert och väl tolererat finns det vissa grupper där användningen kan vara farlig. Här går vi igenom de viktigaste kontraindikationerna du bör känna till.
Personer med njursjukdom löper större risk än andra att utveckla hypermagnesemi, ett tillstånd där för mycket magnesium ansamlas i blodet. Friska njurar kan nästan helt stänga av den tubulära reabsorptionen för att snabbt bli av med överskott av magnesium. Skadade eller sviktande njurar klarar däremot inte av att utsöndra magnesium lika effektivt, vilket gör att hypermagnesemi kan uppstå redan vid terapeutiska doser.
Hypermagnesemi kan orsaka muskelsvaghet, slapp förlamning, lågt blodtryck och i värsta fall hjärtstillestånd. Behandlingen består av dialys och stödjande vård.
Epsomsalt har en kärlvidgande (vasodilaterande) effekt. Kärlvidgare får musklerna i blodkärlens väggar att slappna av, vilket gör att kärlen vidgas. Detta kan leda till ett kraftigt blodtrycksfall. När blodtrycket sjunker måste hjärtat arbeta hårdare för att hålla kroppen fungerande, och ett svagt eller sjukt hjärta kanske inte klarar av den påfrestningen. Arrytmier och hjärtstillestånd kan bli resultatet.
Epsomsalt används visserligen mot mycket specifika hjärtproblem, men då alltid under noggrann övervakning av läkare.
Magnesium och kalcium är konkurrerande mineraler. Magnesium kan blockera en del kalcium från att tas upp av kroppen. Detta kan vara farligt för personer som redan lider av hypokalcemi (kalciumbrist), eftersom magnesium kan förvärra tillståndet. Svår hypokalcemi ger ofta symtom som krampanfall, muskelkrampar, hjärtsvikt och tetani. Tillståndet behandlas med intravenöst kalcium och D-vitamin.
Personer med blindtarmsinflammation eller tecken på sådan bör aldrig ta Epsomsalt oralt. De vanligaste symtomen är smärta i nedre högra delen av buken, illamående, kräkningar och lätt feber. Epsomsalt drar vatten in i tarmarna och kan få tarmmusklerna att dra ihop sig. Denna kombination kan få en inflammerad blindtarm att brista, vilket leder till peritonit (bukhinneinflammation). Peritonit är livshotande och kräver omedelbar kirurgisk insats.
Konsultera alltid läkare innan du använder Epsomsalt om du har njur- eller hjärtproblem, lider av kalciumbrist eller misstänker blindtarmsinflammation. Även om produkten säljs receptfritt kan den utgöra allvarliga hälsorisker för dessa grupper.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online