Bockhornsklöverns medicinska användningsområden

Bockhornsklöver, ofta kallad "grekiskt hö" på grund av sitt ursprungliga användningsområde som foder åt boskap, har använts i århundraden som naturmedel. Växten är hemmahörande i östra Europa och vissa delar av Asien men odlas idag över hela världen för sina blad och frön. Det är framför allt fröna som används för en mängd olika medicinska ändamål. På grund av sin utbredda användning studeras bockhornsklöverns nyttiga egenskaper numera för behandling av flera vanliga hälsoproblem.

Rådfråga alltid din läkare innan du börjar ta bockhornsklöver eller andra örter i medicinskt syfte.

Diabetes och högt kolesterol

Forskning har visat att bockhornsklöver kan sänka blodsockernivåerna samt minska LDL-kolesterolen och triglyceriderna hos patienter. I en tio dagar lång studie vid National Institute of Nutrition i Indien noterades tydliga effekter. Resultaten tyder på att bockhornsklöver kan vara effektivt vid hantering av typ 1-diabetes, men alla kosttillskott bör alltid diskuteras med din läkare innan de läggs till i din kost.

Cancer

Studier har visat att ett av de kemiska ämnen som isolerats från bockhornsklöver kan bromsa bildningen av nya cancerceller. Även om fler prövningar krävs tyder resultaten, enligt PubMed, på att bockhornsklöver kan hjälpa cancerpatienter genom att stoppa sjukdomens tillväxt och spridning.

Amning

Många mödrar upplever amningen som svår på grund av otillräcklig mjölkbildning. Även om det inte rekommenderas att ta bockhornsklövertillskott under graviditeten har örten använts i århundraden för att stimulera mjölkbildningen, enligt Breastfeeding.com.

Aptit och matsmältning

Bockhornsklöver verkar aptitretande, och tillskotten har använts när viktuppgång är nödvändig samt för att lindra magbesvär och matsmältningsproblem. Genom historien har fröna tuggats, rostats eller ätits råa för att lindra tarmproblem, enligt PubMed.

Hudsjukdomar

Bockhornsklöverfrön kan rostas eller användas råa, malas till en pasta och appliceras på huden för att lindra eksem, utslag eller andra inflammationstillstånd. Detta är ett av de mest historiska medicinska användningsområdena, och metoden används fortfarande i många länder, enligt UCLA Louise M. Darling Biomedical Library.