Användningen av medicinalväxter har varit en central del av hälsovården i många kulturer i tusentals år, med anor så långt tillbaka som 5 000 år. Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar att upp till 80 procent av världens befolkning förlitar sig på medicinalväxter som sin främsta källa till vård. Idag innehåller dessutom mer än 120 läkemedel på marknaden extrakt från medicinalväxter.
De tidigaste uppgifterna om användning av medicinalväxter kommer från Kina. Shennong Bencao Jing, en bok som beskriver mer än 300 medicinalväxter och deras användningsområden, skrevs runt 2800 f.Kr. Sumererna var också tidiga med att dokumentera sina kunskaper om medicinalväxter och sägs vara de första som bedrev jordbruk året runt. Inom den ayurvediska medicinen i Indien har medicinalväxter använts sedan 1900 f.Kr., och det finns även bevis på att de forntida egyptierna använde medicinalväxter redan 1000 f.Kr. Hippokrates, vars arbete har inspirerat mycket av den konventionella västerländska medicinen, propagerade också för användningen av medicinalväxter.
Läkemedel blev populära i Europa under 1800-talet, när förbättrade kemiska analysmetoder gjorde det möjligt för forskare att isolera och extrahera nyttiga växtföreningar. Den traditionella användningen av medicinalväxter innebär däremot att man använder en hel del av växten, exempelvis roten eller bladen, snarare än en enskild komponent. Farmaceutiska läkemedel genomgår omfattande tester innan de släpps på marknaden, men forskare rapporterar fler biverkningar med syntetiska läkemedel än med medicinalväxter. Även om det vetenskapliga underlaget för medicinalväxters effektivitet fortfarande är begränsat, ökar både forskningsintresset och investeringarna stadigt.
Växter innehåller många nyttiga ämnen, bland annat vitaminer, mineraler, proteiner, kolhydrater, eteriska oljor, tanniner, alkaloider, bittersubstanser och flavonoider. Varje del av växten har unika egenskaper och används för olika ändamål. Fröna från Jatropha-växten används mot parasitära maskar, medan bladen på samma växt bidrar till sårläkning. Papayaträdets rot behandlar bronkialastma, medan bladen används vid blodig diarré. Bladen från duvärtsväxten lindrar tandvärk, och fröna krossas med vatten som ett botemedel mot magont.
U-lands länder är i hög grad beroende av medicinalväxter som sin huvudsakliga behandlingsform. Enbart i Afrika används mer än 950 olika växter för att behandla malaria. I Sydafrika genererar traditionell medicin motsvarande cirka 400 miljoner amerikanska dollar per år, medan försäljningen av örtmedicin i Europa nådde nästan 5 miljarder dollar under 2003–2004. I industriländer säljs örtmedicin både på apotek och i hälsokostbutiker, ofta sida vid sida med konventionella läkemedel. Priserna varierar, men örtmedicin är generellt betydligt billigare än farmaceutiska preparat. År 2010 kostade exempelvis aceklofenak, ett läkemedel mot artrit, cirka 21 dollar för 50 tabletter à 100 mg, medan brännässleextrakt, som också används mot artrit, kostade endast 3,50 dollar för 100 tabletter à 500 mg. Medicinalväxter kan dessutom odlas i trädgård eller på balkong, och många arter växer vilt i naturen.
Förutom att behandla sjukdomar används växter i kosmetika för att bibehålla friskt hår och hud. Kommersiellt tillgängliga oljor, krämer och schampon innehåller ofta växtextrakt som lavendel, aloe vera och mynta, vilka ger extra hälsofördelar. Örter som basilika, timjan och rosmarin höjer både smaken och näringsvärdet i maten. Eukalyptus och citronella används för att fräscha upp luften och hålla insekter borta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online