Vild indigo (Baptisia tinctoria) är en flerårig ört som främst växer i östra USA. Växten blir omkring 60–90 centimeter hög och bär – trots sitt namn – vackra gula blommor under blomningsperioden. Växtens rot har länge använts inom Nordamerikas ursprungsbefolkningars folkmedicin, framför allt tack vare sina kraftfulla antiseptiska egenskaper.
Ett av de tidigaste skriftliga beläggen för örtens medicinska användning finns i ”King's American Dispensatory” från 1898, en klassisk referens inom amerikansk herbalmedicin.
Vild indigo används ofta som en del av en standardiserad fyrdelad örtkombination som stärker immunsystemet. Tillsammans med roten av röda solhatten (Echinacea purpurea), bleka solhatten (Echinacea pallida) och vit cypress (Thuja occidentalis) anses kombinationen vara verksam vid förkylning och influensa. Örten har också bedömts hjälpsam vid besvär som bihåleinflammation och öroninflammation.
Att skölja mun och svalg med vild indigo har sedan länge använts för att läka munsår (aftor) samt mer allvarliga halsinfektioner som halsmandelsinflammation (tonsillit), faryngit och laryngit. Tack vare sina antiseptiska egenskaper används örten även vid tandköttsproblem som tandköttsinflammation (gingivit) och parodontos.
Vild indigos antiseptiska egenskaper gjorde örten till en uppskattad sårläkare redan bland Nordamerikas ursprungsbefolkningar. Den kan användas inte bara för att behandla sår och hudskador, utan även i salvform för att lindra ömma och spruckna bröstvårtor i samband med amning.
Använder du en salva med vild indigo för att lindra ömma bröstvårtor bör du noga tvätta av den innan du ammar barnet. Rådfråga alltid läkare eller annan kvalificerad vårdpersonal innan du börjar använda växtbaserade preparat, särskilt om du är gravid, ammar eller tar regelbundna läkemedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online