Rene M. Caisse är den person som främst förknippas med den örtblandning som idag är känd som Essiac. Den ursprungliga formeln från Nordamerikas urfolk, ojibwaindianerna, är okänd, men Caisses egen variant består endast av fyra örter. Detta är grundreceptet, även om vissa tillverkare idag lägger till ytterligare ingredienser utöver de som listas här.
De fyra huvudingredienserna är kardborrerot, innerbarken av röd alm, fårsyra och indisk rabarberrot. Även om blandningen ofta marknadsförs som ett naturligt alternativ kan varje enskild ört medföra risker. Nedan går vi igenom dem en och en.
Kardborrerot kan störa kroppens naturliga upptag av järn. Den verkar vätskedrivande och kan orsaka uttorkning om den konsumeras på fel sätt. Den rekommenderas inte för gravida eller ammande kvinnor, eftersom den kan utlösa spontan abort.
Örten samverkar även med läkemedel mot diabetes samt med antiinflammatoriska preparat, litiumbehandling och hormonbehandling. Den bör undvikas av personer som använder receptfria smärtstillande medel, vätskedrivande läkemedel eller blodförtunnande preparat (liksom andra örter som ökar blödningsrisken). Kardborrerot ska också undvikas före och efter kirurgiska ingrepp. Personer som genomgår hormonbehandling eller använder preventivmedel bör avstå från örten, särskilt i kombination med andra östrogenhaltiga örter.
Den som är allergisk mot gråbo eller andra korgblommiga växter riskerar även att reagera på kardborrerot. Eftersom roten innehåller stora mängder pektin bör personer med pektinallergi undvika den. Hos patienter med HIV och aids har dåsighet och förstärkt vätskedrivande effekt rapporterats. Intressant nog äts kardborrerot (gobo) i Japan som en vanlig grönsak helt utan försiktighetsåtgärder.
Eftersom innerbarken av röd alm (slippery elm) historiskt använts som födokälla och ätits ungefär som havregrynsgröt är det knappast förvånande att den utgör liten fara. Barken belägger dock matsmältningskanalen och kan därigenom bromsa upptaget av både andra örter och läkemedel. Den bör därför inte intas inom två timmar före eller efter annan medicinering eller örtbehandling.
Gravida uppmanas att undvika röd alm, eftersom den kan innehålla ämnen som kan framkalla missfall. Barken innehåller också stora mängder slemsubstanser (fiber) och tanniner, vilket innebär att vissa personer kan utveckla allergiska reaktioner. Å andra sidan kan den bidra till att neutralisera magsyran vid sura uppstötningar och matsmältningsbesvär.
Fårsyra anses vara den ingrediens i Essiac som ger blandningen dess påstådda verkan. Den innehåller höga halter av oxalsyra, tanniner och antrakinoner. Vissa medicinska teorier menar att den kan öka risken för cancer i huvud och hals, men något entydigt vetenskapligt bevis saknas.
Symtom på oxalförgiftning inkluderar illamående, kräkningar, en brännande känsla i mun och svalg, farligt lågt blodtryck, elektrolytrubbningar, kramper, svullnad i halsen samt i värsta fall skador på njurar och lever, eller totalt organsvikt.
Å andra sidan kan färsk fårsyra tuggas i måttliga mängder med ringa eller inga biverkningar alls. Tillagning bryter ned oxalsyran och gör den inaktiv (ungefär som vid tillagning av rabarber). Vällagad fårsyra kan därför utgöra liten eller ingen hälsorisk.
Växter i rabarbersläktet har traditionellt använts som vätskedrivande och laxerande medel. Av denna anledning kan överdriven konsumtion av indisk rabarberrot leda till uttorkning eller elektrolytrubbningar. Rabarber innehåller också oxalsyra (se effekterna under fårsyra), men denna görs inaktiv när roten tillagas på rätt sätt. Långvarig eller olämplig användning kan resultera i hjärtrytmrubbningar (arytmi) och nedsatt muskelaktivitet (styvhet), orsakade av uttorkningen och rubbningarna i kroppens mineralbalans.
Som med alla örtläkemedel, livsmedel, växter, receptbelagda läkemedel eller receptfria preparat finns allergier och okända reaktioner – alltid. Att en behandling fungerar för en person betyder inte att den inte kan skada eller till och med bli livsfarlig för någon annan. Därför bör alla medicinska behandlingar endast ske under överinseende av legitimerad vårdpersonal. Tills motsatsen bevisats bör alla medicinska behandlingar betraktas som potentiellt allergena, mutagena eller cancerframkallande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online