Lycopodium växer över hela världen och har traditionellt använts som homeopatiskt läkemedel. De mest använda delarna av växten är sporerna, som i pulverform är extremt brandfarliga – en egenskap som förr utnyttjades inom fotografi och scenkonst. Namnet härstammar från de grekiska orden "lykos" och "pous", som betyder "vargfot" eller "vargklo".
Lycopodium är ett smaklöst och luktlöst gult pulver. Växten kallas även plattmossa, vegetabilisk svavel eller Lycopodium clavatum. Vanligast är att preparatet dricks som te, men det finns även som tabletter och tinkturer.
Förr användes lycopodium bland annat som puderpulver och som beläggning för piller. Idag används det främst som homeopatiskt läkemedel och har traditionellt använts mot inflammation, urinvägsbesvär, halsbränna, reumatism, minnesproblem och hudirritation.
Tack vare sin brandfarlighet användes pulvret tidigare också i blixtfotografering, fyrverkerier och scenbelysning.
Vid korrekt användning betraktas lycopodium som ogiftigt, men allergiska reaktioner mot sporer eller pulver kan förekomma. Långvarig användning kan irritera slemhinnorna i mun, näsa, hals och mage. Tar du lycopodium som homeopatiskt läkemedel bör du undvika pepparmynta och kaffe, eftersom dessa kan störa behandlingen.
Alkaloider som lycopodin, dihydrolycopodin och lycodin är några av de verksamma ämnena i lycopodium. Växten innehåller även flavonoider som luteolin och krysoeriol. Preparaten säljs i hälsokostbutiker, apotek och livsmedelsbutiker. Eftersom koncentration och kvalitet varierar kraftigt mellan olika märken är det viktigt att välja en pålitlig tillverkare eller återförsäljare.
Denna information är inte avsedd att ersätta medicinsk rådgivning. Eftersom forskningen om lycopodiums effektivitet är begränsad är dess samspel med andra läkemedel okänt. Rådfråga alltid din läkare innan du börjar ta läkemedel eller hälsopreparat, inklusive örter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online