Växten Strychnos ignatia, ofta kallad Sankt Ignatius böna, är ett tropiskt bredbladigt träd som förekommer naturligt på Filippinerna samt i vissa delar av Kina och Sydostasien. Trädet bär päronliknande frukter som innehåller giftiga, mandelliknande frön. Namnet härstammar från jesuitordens grundare Ignatius av Loyola, då missionärer på 1600-talet förde med sig fröna till Europa.
Ignatia tillhör släktet Strychnos, som omfattar närmare 200 arter av tropiska fruktbärande träd. De flesta växter inom denna botaniska grupp är giftiga, och ignatia är inget undantag.
Ignatia innehåller de högt giftiga alkaloiderna stryknin och brucin, vilka kan orsaka skakningar, kräkningar, ångest, krampanfall, rastlöshet, förlamning och i värsta fall död. Fröna betraktas som farliga redan i små doser och räknas bland de mest potenta naturliga gifter som finns.
Medan vissa av ignatias botaniska släktingar är tillräckligt säkra för att användas som blodförtunnande medel och muskelavslappnande preparat, erkänns ignatia inte som säker inom något folkmedicinskt eller modernt medicinskt system. Växten exporteras sällan, eftersom den saknar nämnvärt kommersiellt värde.
Ignatia används emellanåt i homeopatiska preparat, där fröna späds ut så kraftigt att de praktiskt taget inte längre innehåller någon aktiv substans. Inom homeopatin rekommenderas ignatia ofta vid humörsvängningar, sorg och stressrelaterade besvär – men det finns ingen vetenskaplig dokumentation som stödjer dessa användningsområden.
Eftersom verkningslösa homeopatiska preparat ofta säljs i samma butiker som farmakologiskt aktiva örter, förväxlas homeopatisk ignatia ibland med själva Sankt Ignatius böna. Det är viktigt att komma ihåg att råa frön från Sankt Ignatius böna är livsfarliga att förtära och inte säljs i USA eller EU.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online