Calendula officinalis är en ettårig ört som ursprungligen kommer från Medelhavet, men som idag växer vilt i de flesta delar av världen. Växten är i Sverige mest känd som ringblomma och kallas internationellt även för pot marigold. Trots namnet ska den inte förväxlas med afrikanska ringblommor, som tillhör ett annat släkte.
Ringblomman har karakteristiskt gula eller orange blommor och växer frodigt där den väl fått fäste. Växten sprider sig lätt och kan återkomma år efter år, även utan skötsel eller medveten odling. Det gör den till en tacksam växt både i trädgården och i naturen.
Ringblomman har länge uppskattats för sina antibakteriella och antiinflammatoriska egenskaper, och hela växten är ätbar. Den används traditionellt vid bland annat öroninflammation, sår, eksem, magsår, brännskador och magbesvär. Ringblomman sägs även stötta levern och gallblåsan genom att hjälpa kroppen att avlägsna gifter.
Ringblommans läkande rykte har djupa rötter. Under det amerikanska inbördeskriget användes växten flitigt av både läkare och lekmän för att läka sår, stoppa blödningar och dra ut infektioner ur såren.
Ringblomman innehåller lutein, en antioxidant som kopplas till god ögonhälsa. Ämnet är särskilt intressant för sin förmåga att bidra till att sänka ögontrycket vid glaukom, även känt som grön starr. En flytande beredning av ringblomma som appliceras på ögonen kan dessutom lindra konjunktivit, alltså ögoninflammation.
Ringblomsblommor kan appliceras direkt på sår för att främja läkning. Ett enkelt sätt att ta del av växtens egenskaper är att brygga ett te: tillsätt 1–2 blommor i cirka 2,4 dl kokande vatten och låt drycken dra i 10–15 minuter. De flesta hälsokostbutiker erbjuder även färdiga produkter som tinkturer, krämer och kapslar med ringblomma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online