Naturliga örter har potential att förbättra den allmänna hälsan hos njurar och urinvägar, förebygga och behandla njursten samt möjligen bistå vid allvarligare njursjukdomar. De har använts så under lång tid, men den moderna medicinen har flera invändningar mot deras användning.
Nypon, maskros, kattklo, tranbär, gullris och hagtorn är några av de främsta växtbaserade botemedlen mot njurproblem som experter inom naturhälsa ofta rekommenderar.
Hagtorn är en buske i rosfamiljen. Redan antikens läkare använde den för att förebygga både njur- och hjärtbesvär. Dessa två hänger ihop, eftersom hjärtsjukdom är den vanligaste dödsorsaken bland personer som utvecklar njursjukdom.
Kattklo har använts i århundraden som ett tonikum för njurhälsan. Växten växer främst i Peru och var en omtyckt läkeväxt hos inkafolket. Idag forskas det kring dess möjliga effekt vid en rad sjukdomar, bland annat hiv, Alzheimers, artrit och cancer.
Maskrosen kallas ibland lejonand eller blåsboll. Både nordamerikanska ursprungsbefolkningar och arabiska läkare har genom historien använt den mot sjukdomar i mjälte, lever och njurar. Hela växten – men oftast bladen och rötterna – används färska eller torkade i extrakt, kapslar och teer.
Tranbär, gullris och nypon är örter som används både för att förebygga och behandla njursten. Extrakt från dessa anses kunna motverka stenbildning genom att minska ansamlingen av kalcium i urinvägarna. Citronsaft sägs också vara effektivt, men verkar lösnande snarare än förebyggande.
Författaren Michael Moore föreslår i boken Herbs for the Urinary Tract ytterligare behandlingsalternativ för de som redan drabbats av njursten. Bland dessa finns kardborre, åkerfräken, kvickrot, maskros, cikoriarot, lomme, brännässlor och snärjmåra.
Växtextrakt från läkemalva, majssilke, lomme, röllika och kanadensiskt binkrös används för att lugna en irriterad urinväg efter att smärtsamma njursten passerat genom kroppen.
Många traditionellt utbildade läkare, forskare och institutioner är skeptiska till örtkurer mot njurproblem. Ett av de största hindren är bristen på vetenskapliga belägg, liksom oro över kosttillskott och tillverkare som inte kontrolleras av myndigheter.
"Örter som kan vara problematiska är de med urindrivande egenskaper", uppger American Association of Kidney Patients. "Gullris, persilja, mjölon och enbär ingår i denna kategori. Enbärets och persiljans effekter skapas faktiskt genom irritation av njurens epitelvävnad. Lusern och maskros innehåller höga halter kalium, vilket är särskilt angeläget för de som använder kaliumbesparande diuretika."
Samtidigt menar organisationen att vissa örter kan ha potential: "Ska någon med kronisk njursjukdom undvika alla örtprodukter? Nej, inte nödvändigtvis. Grönt te är ett exempel på en ört som ger nytta med låg risk. Det finns ingen anledning till att utvalda örter med potentiell nytta, som grönt te, inte skulle kunna prövas i stora multicenterstudier."
Personer med njurproblem bör vara mycket försiktiga innan de konsumerar örtblandningar. Njurarna arbetar redan hårt med att avlägsna överskottsavfall, och örtmediciner kan interagera på okända sätt med ordinerade läkemedel. Har du njurbesvär bör du alltid rådfråga din njurläkare eller dietist innan du använder örtkurer mot njurproblem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online