Fräken: Historia, användningsområden och viktiga försiktighetsåtgärder

Fräken är en flerårig ört med ett bambuliknande växtsätt och finniga, fjäderlika stjälkar. Växten bildar enkla sporrax i stället för pråliga blommor, och de nålliknande bladen sitter längs lederna som lätt knäcks av. Fräken blir vanligtvis mellan 10 och 45 centimeter hög och förekommer över hela världen – med undantag för Nya Zeeland, Australien och Antarktis.

En uråldrig växt

Fräkenen är en av jordens äldsta växter och har funnits i över 200 miljoner år. Under forntiden växte dess släktingar som enorma trädliknande ormbunkar och kan ha utgjort en födokälla för växtätande dinosaurier. Dagens fräknar är alltså miniatyrversioner av sina mäktiga förfäder.

Redan på 1500-talet använde européer och nordamerikanska ursprungsfolk fräken som diskborstar tack vare dess slipande egenskaper – en tradition som lever kvar än idag.

Användning inom folkmedicinen

Inre bruk

Vätska från den unga fräkenen används i munliga naturläkemedel. Fräken verkar vätskedrivande och har traditionellt använts mot urinvägsinfektioner, vätskeansamlingar, blåskatarr och njursten. Den används även som stöd vid benskörhet (osteoporos), eftersom den tros bidra till starkare ben.

Yttre bruk

I vildmarken kan malda fräkenstjälkar användas för att stoppa blödningar från sår – naturens eget plåster. En salvá framställd av fräken kan dessutom hjälpa till att lindra brännskador, frakturer, stukningar, hudsår och reumatiska besvär.

Viktiga varningar

Fräken ska inte intas i stora doser eller under längre perioder. Inre bruk tömmer kroppen på vitamin B1, vilket i sin tur kan leda till nedsatt mental skärpa, andningssvårigheter och hjärtskador om bristen blir allvarlig.

Om du ändå använder fräken internt bör du samtidigt ta ett B-komplex-tillskott. Undvik alkohol under behandlingen, eftersom det snabbar upp vitaminbristen. Personer med hjärt- eller njursjukdomar bör helt avstå från inre bruk av fräken.

Praktiska användningsområden

Tack vare sitt höga kiselinhåll har fräken många praktiska användningar:

Färgning av ull: Olika fräkenarter ger nyanser från gulgrönt till djupt grönt när ull färgas. Ju äldre växten blir, desto mer kiselin samlar den upp från marken.

Diskborste i naturen: Plocka en näve fräknar i det bladlösa stadiet, torka dem i solen i ungefär en timme och knyt sedan stjälkarna ihop till en bunt. Buntan fungerar utmärkt som diskborste för att rengöra köksredskap under campingturen.

Slipmedel: Kiselininnehållet gör fräkenen också lämpad som fint slipmedel för träbearbetning.