Innan den moderna medicinens framväxt var lokala växter med läkande egenskaper ofta de mest kraftfulla medlen i en traditionell läkares repertoar. Ursprungsfolk världen över använder fortfarande växter som en naturlig del av sina helandemetoder. Även läkemedelsindustrin har hämtat inspiration från många av dessa växter när moderna mediciner har utvecklats.
Det är dock viktigt att komma ihåg att forskarna inte har undersökt effekterna av de flesta medicinalväxter vetenskapligt. Personer som är intresserade av att använda naturmedel rekommenderas därför alltid att konsultera en läkare innan de försöker behandla ett tillstånd eller symptom på egen hand.
Medicinalväxter som används mot luftvägsbesvär kan hjälpa vid astma, hosta, luftvägsinfektioner och andra andningsproblem. Vissa växter fungerar som bronkdilaterare, vilket innebär att de ökar luftflödet till och från lungorna, medan andra lindrar irritationen i en torr och kliande hals.
Hosta är ett av de vanligaste symtomen vid luftvägssjukdomar och kan enligt traditionell kunskap lindras genom att inta bark och blad från bergäppelträdet, eller bladen från sötpotatisplantan.
Tropaeolum majus, allmänt känd som indiankresse, har både ätbara blommor och blad som traditionellt har använts för att behandla luftvägsinfektioner. Micmac-folket i Nordamerika drack exempelvis mjölk blandad med röllika som botemedel mot samma typ av infektioner.
En annan grupp medicinalväxter kan användas för att lindra symtomen på och korrigera orsakerna till olika matsmältningsbesvär. Barken från Manilkara zapota, även känd som sapodillaträdet, liksom bladen och blommorna från hanekammaren, sägs kunna lindra diarré, medan andra växter som tamarind kan verka laxerande.
Preparat av bladen från lagerplanta kan användas mot besvär i övre mag-tarmkanalen, och ingefära är välkänt för sin förmåga att minska illamående.
Huden är kroppens största och mest exponerade organ och kan drabbas av allt från sår, insektsbett och brännskador till en rad olika sjukdomar. Många växter har traditionellt använts för att behandla dessa besvär.
Bark och rot från curryträdet har exempelvis använts vid behandling av giftiga bett och andra hudutslag. Ringblomma kan hjälpa till att läka brännskador och sår, och används även mot svampinfektioner som fotsvamp och ringorm.
En studie publicerad i Journal of Ethnopharmacology år 2006 visade att kärnveden från den australiska röda cedern, vetenskapligt känd som Toona ciliata, signifikant minskar smärta. Detta subtropiska träd har dessutom ätbara blad som konsumeras som grönsaker i flera asiatiska länder, samt en bark som traditionellt använts utvärtes för att behandla dysenteri och läka sår.
Samhällen världen över förlitar sig på hundratals, om inte tusentals, växter med smärtlindrande egenskaper. Nyhetsbrevet Australian New Crops gjorde en översiktlig kartläggning av smärtlindrande växter i Australien och identifierade hela 50 olika arter som används lokalt. Varje växt kräver dock sin egen specifika metod för beredning och dosering.
Precis som te bryggt på vissa växter kan göra den som dricker det pigg och alerten, kan teer gjorda på andra växter lindra sömnlöshet genom att öka känslan av lugn och avslappning. Kamomillte är kanske det mest kända exemplet – både nutida och historiska tedrickare dricker gärna en kopp på kvällen för att behandla sömnsvårigheter.
Även bladen och stjälkarna från Piper methysticum, mer känt som kava, samt rötterna och fröna från lotusblomman sägs kunna lindra sömnlöshet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online