Persilja är en välkänd dekoration på tallrikar i restauranger världen över. Men örten är mycket mer än bara en grön garnering. Tack vare sitt höga klorofyllinnehåll fungerar persilja som ett naturligt medel mot dålig andedräkt, och den är dessutom rik på C-vitamin.
Örtens historia sträcker sig flera tusen år tillbaka i tiden och är full av myter, traditioner och medicinska användningsområden.
I antikens Grekland spelade persiljan en viktig roll i begravningsritualer. Grekerna förknippade örten starkt med sin mytologi. Enligt legenden sköts persiljan upp ur marken på platsen där blodet från den grekiske hjälten Archemorus sjönk ner i jorden, efter att han blivit sliten av ormar.
Persilja användes både för att hedra de döda och för att dölja lukten av förruttnelse vid begravningar.
Det var inte bara sorg som omgav persiljan. Grekerna flätade också örten i kransar som delades ut till segrarna vid idrottstävlingar. Man ansåg att det var just en persiljekrans som hjälten Herakles själv valde att bli hedrad med.
Antikens greker gav även sina tävlingshästar persilja. Man trodde att örten skulle ge hästarna extra uthållighet och därmed öka chansen till seger på kapplöpningsbanan.
Under medeltiden fick persilja en given plats inom växtmedicinen. Örten intogs som botemedel mot i princip alla sjukdomar som kopplades samman med njurarna eller levern.
Användningsområdet bredde sedan ut sig ytterligare. Persilja kom att användas som läkeört mot pest, astma, vattusot och gulsot, samt som hjälpmedel för att främja matsmältningen.
Idag är persiljan en av världens mest använda örter i matlagning, men dess långa historia visar hur djupt rotad den är i mänsklig kultur – från heliga ritualer och idrottliga äror till folkmedicinens botemedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online