Brännässlan (Urtica dioica) förekommer vilt över stora delar av Asien, Europa och Nordamerika. Trots sitt rykte som ett besvärligt ogräs har brännässlan i århundraden använts som medicinalväxt tack vare sina urindrivande och antiinflammatoriska egenskaper. Här går vi igenom växtens mest intressanta egenskaper och traditionella användningsområden.
Brännässlor samlades in och tillagades som föda av Nordamerikas ursprungsbefolkning under våren, när andra växter fortfarande var svåra att hitta. Även i Europa har nässlor länge varit en uppskattad vårråvara, bland annat i den klassiska nässelsoppan.
Brännässlan hjälper till att sänka nivåerna av inflammatoriska ämnen i kroppen och påverkar de smärtsignaler som skickas från hjärnan, vilket bidrar till att dämpa smärta. Växten innehåller dessutom naturliga antihistaminer, vilket gör den intressant vid allergiska besvär.
Brännässlan tillskrivs flera positiva effekter på blodet – dels fungerar den som ett blodrenande medel, dels har den blodställande egenskaper som traditionellt använts för att stoppa blödningar.
Nässlan används sedan länge för att lindra ledvärk vid tillstånd som artros och reumatism. Den stimulerar dessutom utsöndringen av urinsyra och kan därför vara ett hjälpsamt komplement vid behandling av gikt.
Extrakt från växten har basbildande egenskaper som hjälper till att neutralisera skadliga syror i kroppen och därmed bidrar till en bättre syra-bas-balans.
Det karaktäristiska brännåret beror på de fina hår som täcker bladen och stjälkarna. Vid beröring frisätter dessa hår irriterande kemikalier som tränger in i huden och orsakar den välkända stickande och kliande känslan. Använd alltid handskar när du plockar nässlor.
Innan du använder brännässla som läkeväxt är det klokt att rådfråga läkare eller annan kvalificerad hälsopersonal, särskilt om du tar regelbunden medicinering, är gravid eller ammar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online