Mandel är visserligen allmänt känd som en nöt, men i botanisk mening är det egentligen ingen äkta nöt. Mandelträdets frukter kallas för stenfrukter – en typ av frukt vars frön ligger skyddade i ett hårt skal omgivet av ett köttigt lager. Oljan som utvinns ur mandel har länge varit populär inom alternativ medicin, och beroende på vilken sort mandel oljan kommer ifrån kan den ha både nyttiga och skadliga effekter.
Det finns två huvudtyper av mandel: söt mandel och bitter mandel. Av båda varianterna kan man utvinna olja, och vissa mandeloljor på marknaden är till och med en blandning av de båda rena extrakten. Ett enkelt sätt att skilja de båda sorterarna åt är att titta på trädets blommor – söta mandelträd har vanligtvis vita blommor, medan bittra mandelträd blommar i rosa. Nötens form ger också en ledtråd.
Bittra mandlar är oftast kortare och bredare än de söta. Den verkligt avgörande skillnaden ligger dock i de kemiska beståndsdelarna, eftersom de avgör hur säker den utvunna oljan är att använda och förtära. Sötmandelolja är den ofarliga varianten och kan utan begränsningar både intas och appliceras på huden. Bittermandelolja är däremot den farligare typen, och man bör vara väl informerad om dess egenskaper innan den används.
Ungefär hälften av bittermandeloljans volym består av samma nyttiga näringsämnen som finns i den söta varianten – framför allt enkelomättade fettsyror. Den andra hälften består dock av tre giftiga ämnen som inte alls förekommer i söta mandlar: amygdalin, bensaldehyd och vätecyanid.
Amygdalin finns naturligt i de flesta växter i rosväxtfamiljen, dit mandeln hör, bland annat aprikoser, plommon och persikor. När amygdalin bryts ned kemiskt under oljeutvinningen bildas de andra två giftiga ämnena. Bensaldehyden ger mandeln dess karakteristiska smak och doft.
Vätecyanid, som även kallas blåsyra, är starkt giftigt. Redan en enda bitter mandel innehåller cirka 4–9 milligram av detta ämne. Därför används olja från bittra mandlar nästan uteslutande externt. För att bli lämplig att konsumera måste cyaniden först tas bort. Eventuell intern användning bör ske endast i små doser och helst under medicinsk övervakning eller efter råd från legitimerade vårdpersonal.
Må anmärkas att bittermandeloljans medicinska egenskaper faktiskt härstammar just från dess giftiga ämnen. Denna giftighet kan hämma tillväxten av bakterier, svampar, protozoer, tarmparasiter och till och med virus. Infektioner orsakade av dessa mikroorganismer, oavsett om de sitter i de inre organen eller på huden, kan behandlas med rätt dos bittermandelolja. Amygdalin sägs dessutom dämpa nervkänsligheten, vilket gör att bittermandelolja också kan fungera som ett bedövningsmedel.
Enligt amerikanska National Cancer Institute har vätecyanid förmåga att hämma utvecklingen av vissa typer av cancer celler. De enkelomättade fettsyrorna som finns i både bitter och söt mandelolja kan hjälpa till att bibehålla en god nivå av HDL-kolesterol (det så kallade goda kolesterolet) och samtidigt sänka LDL-kolesterolen, vilket gör mandelolja gynnsam för hjärtat.
Sötmandelolja liknar i sin sammansättning olivolja och kan därför fungera som ett bra alternativ i köket. Livsmedelsindustrin avlägsnar cyaniden från den bittra varianten och använder istället bensaldehyden för att skapa produkter med mandelsmak. Mandelolja är också känt som ett fuktkrämande ämne, vilket innebär att det balanserar hudens värmeförlust och fuktupptagning och gör huden mjuk och smidig. Det gör oljan till en vanlig ingrediens i kosmetiska produkter. Inom massageterapin används sötmandelolja som bärolja för andra eteriska oljor, eftersom den söta varianten saknar stark doft och lätt absorberas av huden.
På grund av riskerna med den giftiga bittra varianten – och samtidigt den stora efterfrågan på produkter med mandeldoft eller mandelsmak – har flera tillverkare börjat använda substitut. Dessa kommer från frön i frukter som liknar bitter mandel i sammansättning. Även om vissa kosmetika eller eteriska oljor marknadsförs som "bittermandel" är det fullt möjligt att de i själva verket är utvunna ur aprikos- eller persikokärnor, eller till och med ur körsbärskärnor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online