Maskrosrot har traditionellt använts för att behandla en rad olika åkommor, bland annat besvär med gallblåsan och njurarna, ledproblem samt leverproblem. I vissa kulturer har växten även använts som ett så kallat blodrenande medel.
Det är dock viktigt att komma ihåg att användningen av maskrosrot främst bygger på tradition och erfarenhet, snarare än på vetenskapliga studier som bekräftar dess effektivitet. Medicinska observationer har dock visat att behandling med maskrosrot kan ge vissa biverkningar. Nedan går vi igenom de mest relevanta.
Maskrosroten innehåller naturligt förekommande kemiska ämnen, bland annat seskviterpenlaktoner, som främjar matsmältningen, verkar laxerande samt ökar produktionen av galla och gallflödet från levern. Dessa ämnen, ofta kallade "bittra principer" inom litteraturen om örtmedicin, är också de som orsakar maskrosrots biverkningar.
Maskrosrot kan skapa problem för personer som redan lider av gallsten. Gallsten hänger samman med galla som innehåller en överdriven mängd kolesterol, och eftersom maskrosrot ökar gallproduktionen kan det förvärra situationen. Enligt UC San Diego Medical Centers onlinehälsobibliotek bör användning av maskrosrot hos personer med gallsten alltid övervakas noggrant av en vårdgivare.
För personer med blockerade eller tilltäppta gallgångar rekommenderas inte maskrosrot alls. Eftersom roten stimulerar gallproduktionen kan den orsaka smärta och komplikationer när gallan inte kan flöda fritt, enligt University of California, San Diego Medical Center.
Maskrosrot stimulerar magsäcken att producera mer saltsyra, vilket i sin tur kan leda till en överproduktion av magsyra. Detta är särskilt problematiskt för personer som lider av magsår eller gastrit (magkatarr), eftersom den ökade syraproduktionen kan förvärra inflammationen och ge obehag.
Maskrosrot innehåller ett fiber som kallas inulin, ett vanligt livsmedelsingrediens. Även om inulin i allmänhet betraktas som säkert finns det åtminstone ett dokumenterat fall av en allvarlig allergisk reaktion mot ämnet, enligt UC San Diego Medical Center. Personer med känslighet för korgblommiga växter (som kamomill eller ringblomma) bör därför vara försiktiga.
Det är känt att maskrosrot kan reagera negativt med vissa läkemedel, bland annat diuretika ur grupperna loopeffekter, tiazider samt spironolakton. Maskrosrot kan dessutom minska effekten av antibiotikumet ciprofloxacin. Om du tar någon form av medicinering är det klokt att rådfråga din läkare eller apotekare innan du börjar använda produkter med maskrosrot.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online