Herbologi – även känt som örtmedicin eller medicinsk herbalism – är ett naturmedicinskt system där växter och örter används för att behandla medicinska och fysiska åkommor. Ibland ingår även mineraler, snäckskal, svampar och produkter från bin i praktiken. Örtmedicinen förekommer överallt bland icke-industrialiserade folkgrupper och utgör grunden för hälso- och sjukvården i många länder världen över.
Örtmedicin har utövats i tusentals år. Den äldsta skriftliga referensen till praktiken är Shen Nungs Pen Ts'ao, som dateras till 3000 f.Kr. i Kina. Även de antika grekerna och romarna var etablerade örtläkare. Galenos (131–200 e.Kr.) och Dioskorides (40–90 e.Kr.), båda grekiska soldater i den romerska armén, sammanställde texter som kom att utgöra örtmedicinens "materia medica" i mer än 1 500 år.
Under 700- och 800-talen gav det islamiska erövrandet av Nordafrika muslimska lärde tillgång till många grekiska och romerska texter om örtmedicin. Ett av de mest inflytelserika verken inom området skrevs av Avicenna, en islamsk örtkunnig som förenade den grekisk-romerska örttraditionen med sin egen folks kunskap. Hans verk "Medicinens kanon" spreds snabbt genom hela Europa under 1000- och 1100-talen.
Under medeltiden studerades örtmedicin i kloster. Verken av framstående örtkunniga som Galenos, Dioskorides och Avicenna översattes och studerades. Under 1000- och 1100-talen grundades universitet för att studera örtmedicin, bland andra ämnen.
När boktryckarkonsten introducerades på 1400-talet kunde örtmedicinska texter massproduceras och göras tillgängliga för allmänheten. Vem som helst kunde utöva konsten, så länge hen kunde läsa böckerna. Idag praktiseras herbologi både av legitimerade örtläkare och lekmän. Det finns ett stort utbud av böcker och studier för alla som vill lära sig mer.
Herbologi används för att behandla en rad olika åkommor och sjukdomar genom växtmaterial, främst örter. Mindre besvär som huvudvärk och muskelsträckningar kan lindras med örtmedicin, liksom mer komplexa sjukdomar som cancer och degenerativa tillstånd. Metoden används också inom sjukdomsförebyggande vård och för att maximera en individs hälsa.
Örtmedicin kan utövadas av alla med tillräcklig kunskap, även om vissa regioner kräver utbildning och certifiering för att få behandla patienter öppet. Örtläkare använder en hel växt, delar av en växt eller ett växtextrakt i behandlingen – till skillnad från den farmaceutiska medicinens tradition att isolera en enskild aktiv ingrediens.
Många olika former av herbologi har utvecklats världen över. De vanligaste är västerländsk herbalism, traditionell kinesisk medicin och traditionell ayurvedisk medicin. Västerländsk herbalism bygger på traditionell folkkunskap eller historisk örthantering, ibland kombinerat med modern vetenskaplig information. Exempel på västerländsk herbalism är nordamerikanska urfolks traditioner, Wise Woman-traditioner samt folkliga, jordnära och eklektiska praktiker.
Traditionell kinesisk medicin är världens näst största medicinska system och består av teorin och praktiken kring örtmedicin och akupunktur. Traditionell ayurvedisk medicin är Indiens och Nepals traditionella medicinska system och omfattar en kombination av örtmedicin, kirurgi, internmedicin och toxikologi.
Det finns många olika sätt att tillföra örtberedningar inom herbologin. Alkoholextrakt som tinkturer, te eller tisaneer, avkok, vinäger, siraper och extrakt kan intas eller appliceras externt. Vissa behandlingar är endast avsedda för utvärtes bruk, exempelvis eteriska oljor, salvor, krämer, linimenter och omslag. Inandningsterapi, även kallad aromaterapi, är en annan vanlig behandlingsform inom örtmedicinen.
Herbologi är mycket vanligt i Europa. I Tyskland är örtmedicin en accepterad behandlingsform, och naturläkemedel säljs sida vid sida med receptbelagda läkemedel. I Storbritannien utbildas örtläkare vid statligt finansierade universitet. Enligt en studie från 2004, publicerad av USA:s National Center for Complementary and Alternative Medicine, använde dock endast 18,9 procent av amerikanerna örtmedicin som ett giltigt behandlingsalternativ.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online