Maria tistel (Silybum marianum) innehåller silymarin, en flavonolignan-komplex med hepatoprotektiva egenskaper. Använd sedan 2000+ år; modern forskning stöder specifika tillämpningar.
Evidensbaserade Fördelar
- Alkoholrelaterad leversjukdom: Förbättrar levervärden, histologi, överlevnad i vissa RCT; minskar oxidativ stress, inflammation, fibrosprogress.
- NAFLD/NASH: Meta-analyser visar ALT/AST-reduktion, förbättrad insulinresistens, histologisk nytta (måttlig).
- Läkemedelsinducerad leverskada: Amatoxin (knöltaggsvamp) förgiftning – IV silibinin är standardbehandling; begränsad data för andra toxiner.
- Viral hepatit (adjunct): Kan förbättra ALT, livskvalitet; inte antiviral.
- Levcirros: Viss överlevnadsfördel vid Child-Pugh A/B; mindre tydlig vid dekompenserad.
Mechanismer
- Antioxidativ: fria radikalers upptag, glutationbevarande.
- Anti-inflammatorisk: NF-κB-hämmning, cytokinmodulering.
- Membranstabilisering: blockerar toxinintag i hepatocyter.
- Proteinsyntesstimulering: ribosomal RNA polymeras I → regeneration.
- Järnkelation (mild).
Praktisk Användning
- Form: Standardiserat extrakt (70–80 % silymarin); silybin-fosfatidylkolin-komplex (förbättrad bio-tillgänglighet).
- Dos: 140–420 mg silymarin/dag uppdelat; högre i studier.
- Säkerhet: Väl tolererad; magbesvär, huvudvärk sällan. Teoretisk östrogeneffekt – försiktighet vid hormonkänsliga cancerformer.
- Interaktioner: CYP3A4, UGT, P-gp-modulering möjlig; diskutera med läkare vid smala terapeutiska fönster läkemedel.
Maria tistel är ett rimligt adjunct vid kronisk leversjukdom, inte en ersättningsbehandling för orsaksspecifik terapi (alkoholavstängning, viktnedgång, antivirala).
