Reflexer är snabba, ofrivilliga motoriska svar på sensoriska stimuler. Deras hastighet beror på den synaptiska komplexiteten inom reflexbågen.
Monosynaptisk reflex (t.ex. Sträckreflex / Knäknäppreflex)
- Båge: Ia sensorisk neuron → enkel synaps → α-motorneuron → effektormuskel.
- Interneuroner: Inga.
- Latens: ~0,5–1 ms synaptisk fördröjning; total båge ~20–50 ms.
- Funktion: Upprätthåller muskeltone, hållning; motverkar plötslig förlängning (t.ex. snubbling).
Polysynaptisk reflex (t.ex. Dragningsreflex)
- Båge: Sensorisk neuron → en eller flera interneuroner (ryggmärg) → motorneuron(er).
- Interneuroner: Excitatoriska (till flexorer) och inhibitoriska (till antagonister via reciprok inhibition).
- Latens: Varje tillagd synaps adderar ~0,5–1 ms; total båge ~50–100+ ms.
- Funktion: Komplexa skyddsmönster (dragning, korsad extensor), autonom integration.
Klinisk relevans
- Monosynaptiska reflexer (djupa senerreflexer) testar specifika ryggmärgsnivåer (L4 för patellär, S1 för Achillis) och övre vs. undre motorneuronintegritet.
- Polysynaptiska reflexer (Babinski, ytliga abdominala) bedömer kortikospinalt banor och segmentell modulering.
- Reflexasymmetri eller hyper-/hyporeflexi lokaliserar neurologisk patologi.
Den monosynaptiska arkitekturen prioriterar hastighet för hållningsstabilitet; polysynaptiska kretsar byter hastighet mot flexibilitet och koordination.
