Reflexer är snabba, ovillkorliga svar medierade av neurala kretsar. En klassisk funktionell klassificering inkluderar fem huvudtyper – var och en med distinkta banor och klinisk relevans.
1. Enkel (Ovillkorad) Reflex
- Hårdkodad, monosynaptisk eller polysynaptisk spinal/hjärnstamsbåge.
- Exempel: Sträckreflex (knäknäpp), dragningsreflex, pupillärt ljusreflex, uppkastningsreflex.
2. Villkorad (Inlärd) Reflex
- Förvärvad via associativt lärande (Pavloviansk/klassisk eller operant).
- Exempel: Spottlossning till klocka (Pavlovs hundar); rädslareaktion till tidigare neutralt stimulus.
3. Dragningsreflex (Flexionsreflex)
- Skyddande respons mot noxiöst stimulus.
- Polysynaptisk: Interneuroner aktiverar flextorer, hämmar extensorer ipsilateralt.
- Exempel: Hand drags ifrån het yta.
4. Korsad Extensorreflex
- Kontralateral extensoraktivering samtidig med ipsilateral dragning.
- Upprätthåller hållningsstabilitet under dragning.
- Exempel: Trappa på skarp föremål → ipsilateral ben böjs, kontralateral sträcks för stöd.
5. Segmental (Spinal) Reflex
- Begränsad till en eller få spinala segment; inga supraspinala inblandningar.
- Inkluderar sträckreflex, Golgi-senorganreflex (invers sträck), flextionsdragning.
- Kliniskt testad för att lokalisera ryggmärgsnivå.
Ytterligare reflexkategorier
- Autonoma reflexer: Baroreceptor, kemoreceptor, miktion, defekation.
- Hållnings- / Toniska reflexer: Vestibulospinal, reticulospinal (t.ex. tonisk labyrintin).
- Primitiva / Utvecklingsreflexer: Moro, grepp, Babinski (patologisk om bestående).
