Cancer i blindtarmsbihanget (appendix) uppstår när onormala cancerceller växer i detta lilla utskott från tjocktarmen. Bihanget räknas till mag-tarmkanalen, men dess exakta funktion är okänd och det tycks inte fylla något nödvändigt syfte. Det ligger bredvid blindtarmen (cecum), som utgör en del av kolon/tjocktarmen, och är ungefär 10 centimeter långt.
Primär cancer i blindtarmsbihanget är sällsynt. Sjukdomen betraktas ofta som en undergrupp till tjocktarmscancer och drabbar cirka 1 procent av de patienter som varje år får diagnosen tjocktarmscancer.
Det första steget mot rätt behandling är att fastställa diagnosen. Cancer i blindtarmsbihanget upptäcks oftast i samband med eller efter bukkirurgi, exempelvis när blindtarmsbihanget tas bort på grund av misstanke om blindtarmsinflammation. Den kan dock även upptäckas vid en fristående medicinsk undersökning.
Läkare som misstänker sjukdomen börjar vanligtvis med att ta en noggrann medicinsk anamnes. Därefter kan flera olika undersökningar göras:
Vilken behandling som väljs beror på flera faktorer, bland annat patientens allmäntillstånd, tumörens storlek och placering samt om cancern har spritt sig till lymfkörtlar eller till andra organ – både nära och på avstånd från blindtarmsbihanget. Utifrån dessa faktorer tar vårdteamet fram en individuell behandlingsplan.
Borttagning av blindtarmsbihanget, så kallad appendektomi, är den vanligaste behandlingsformen och är ofta den enda behandling som krävs. Eftersom denna cancerform ofta växer långsamt kan mindre tumörer under 1,5 cm enklast avlägsnas med ett begränsat ingrepp.
Större tumörer (över 2 cm) kan också opereras bort, men då är ingreppet mer omfattande och innebär vanligtvis att en tredjedel av den del av tjocktarmen som ligger närmast bihanget tas bort, tillsammans med närliggande blodkärl och lymfkörtlar.
Avancerad cancer i blindtarmsbihanget behandlas med en operation som kallas höger hemikolektomi, där hälften av tjocktarmen kirurgiskt avlägsnas. De flesta patienter kan trots detta tömma tarmarna normalt efter operationen.
Kemoterapi vid cancer i blindtarmsbihanget ges oftast direkt in i bukhålan. Denna behandlingsform kallas intraperitoneal kemoterapi och skiljer sig från systemisk kemoterapi, som ges via dropp i blodet och verkar i hela kroppen. Intraperitoneal kemoterapi rekommenderas ofta efter operation om cancern har spridit sig utanför blindtarmsbihanget, eftersom metoden effektivt kan förstöra eventuella kvarvarande cancerceller i buken.
Strålbehandling kan även användas vid denna cancerform. I vissa fall används en särskild metod som kallas P32, vilket innebär att radioaktivt fosfor späds ut i en vätska och förs in i buken genom en slang. Detta är en kraftfull form av lokal strålbehandling som verkar intensivt men försvinner ur kroppen redan några timmar efter administrering.
Behandlingen av cancer i blindtarmsbihanget anpassas alltid efter varje enskild patients situation. Tack vare att sjukdomen ofta växer långsamt och upptäcks tidigt har många patienter goda möjligheter till bot, särskilt när tumören upptäcks i ett tidigt skede och kan avlägsnas kirurgiskt. Diskutera alltid dina behandlingsalternativ med din läkare för att få en plan som passar just din situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online