Ryggradscancer, även kallad cancer i ryggmärgen, är en sällsynt cancerform som utgår från ryggraden. Sjukdomen är ovanlig, men när den väl uppstår krävs ofta tidig och aggressiv behandling. Ryggradscancer kan drabba vilken del av ryggraden som helst – nervrötterna, kotorna (ryggradens ben), ryggmärgsvätskan samt vävnader i eller direkt intill ryggmärgen.
Innan behandlingen kan påbörjas måste flera faktorer vägas samman. Läkaren börjar med att bedöma hur stor tumören är och var den sitter. Därefter utförs nödvändiga undersökningar för att fastställa cancerns stadium. När stadiet är klart görs ytterligare tester för att avgöra om cancern har spridit sig till andra delar av kroppen, eller om den är sekundär till en annan cancerform – alltså en metastas från en primärtumör någon annanstans i kroppen. Magnetresonansundersökning (MRI) är den viktigaste bildundersökningen vid misstanke om tumör i ryggmärgen eller ryggraden.
Operation är en mycket vanlig behandling vid ryggradscancer och utförs oftast när tumören är liten och ligger i ett mindre känsligt område av ryggraden. Kirurgen avlägsnar så mycket av tumören som möjligt. Målet är dels att behandla cancern, dels att bevara så mycket neurologisk funktion som möjligt. I vissa fall behövs dessutom en stabiliserande operation för att förstärka kotpelaren.
Kemoterapi, även kallad cellgiftsbehandling, används ofta vid ryggradscancer. Metoden bygger på kraftfulla läkemedel som dödar de snabbt växande cancercellerna. Det finns flera olika typer av cellgifter, och ibland kombineras flera preparat. Läkemedlen kan ges via dropp (intravenöst) eller i tablettform, oftast i kurer med viloperioder emellan.
Strålbehandling är en annan central behandlingsform. Strålningen skadar och förstör cancercellerna, vilket hindrar deras tillväxt och delning. Behandlingen använder vågor eller högenergetiska partiklar som riktas mot tumören. Med modern teknik kan strålen preciseras så att omgivande frisk vävnad skyddas så mycket som möjligt.
Kemoterapi är en effektiv behandling, men som alla läkemedel innebär den risk för biverkningar. Hur ofta och hur kraftigt biverkningarna uppträder varierar kraftigt mellan patienter. Ofta skrivs kompletterande mediciner ut för att motverka och lindra besvären. Vanliga biverkningar är håravfall, illamående och kräkningar, förstoppning, diarré, feber, nedsatt aptit, munsår, trötthet, ökad blödningsbenägenhet och smärta.
Även om strålbehandling inte är ett läkemedel kan biverkningar uppstå, och även här varierar frekvens och intensitet från person till person. Vanliga besvär är trötthet, irriterad hud, håravfall, halsont, torr mun, illamående, smärta i käke och öron, andnöd, sväljsvårigheter, hosta, täta urinträngningar, magbesvär och diarré. Vilka biverkningar som uppstår beror framför allt på var strålningen riktas. Ibland visar sig besvären först efter avslutad behandling.
Stamcellstransplantation är en annan behandlingsmöjlighet vid ryggradscancer. Patienter kan få egna stamceller, stamceller från en närstående släkting (framför allt en identisk tvilling) eller från en okänd, godkänd donator. Syftet är att återställa stamceller som skadats under strål- och cellgiftsbehandling. Att ersätta de skadade stamcellerna kan vara mycket värdefullt, eftersom kroppen då återfår förmågan att bilda nya blodceller och återhämta sig.
Efter avslutad behandling krävs regelbundna kontroller, bland annat med MRI, för att kunna upptäcka ett eventuellt återfall i tid. Rehabilitering med sjukgymnastik kan behövas för att återfå styrka och rörlighet, särskilt efter operation i ryggraden. Eftersom både sjukdomen och behandlingarna kan vara fysiskt och känslomässigt påfrestande är psykosocialt stöd en viktig del av vården. Kontakta alltid din läkare för råd om vilken behandling som passar din situation bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online