Neuroblastom är en cancerform som främst drabbar små barn, ofta under fem års ålder, och den upptäcks vanligtvis hos barn yngre än ett år. Det är mycket ovanligt att vuxna eller äldre barn insjuknar. Enligt Mayo Clinic uppstår sjukdomen från omogna nervceller, och tumörer kan bildas på flera ställen i kroppen – exempelvis i binjurarna, buken, bröstet, halsen, bäckenet eller i områden där det finns anhopningar av nerver.
Vilken behandling som blir aktuell beror på flera faktorer: hur långt cancern har utvecklats, barnets ålder, om det finns genetiska avvikelser i tumören samt vilken celltyp som är inblandad. Här går vi igenom de vanligaste behandlingsmetoderna vid neuroblastom.
Vid lågrisk-neuroblastom försöker läkarna ofta avlägsna tumören genom operation. Beroende på tumörens storlek och läge kan den ibland tas bort helt. Om tumören däremot sitter nära känsliga eller livsviktiga organ, som lungorna, kan läkarna välja att lämna kvar delar av den och i stället sätta in annan behandling, eller att ta bort så mycket av tumören som möjligt. Efter operationen kan kemoterapi och strålbehandling användas för att döda eventuella kvarvarande cancerceller.
När det är svårt att operera bort neuroblastomet kan intraoperativ strålbehandling användas. Först försöker kirurgen avlägsna så mycket av tumören som möjligt. Därefter riktar en maskin, en så kallad linjär accelerator, en koncentrerad stråle av strålning direkt mot tumörområdet medan patienten fortfarande ligger på operationsbordet. Fördelen med metoden är att omgivande organ exponeras mindre för strålningen, vilket minskar risken att frisk vävnad skadas.
Strålbehandling används för att förstöra cancerceller med höga doser av strålning. När ditt barn genomgår behandlingen arbetar ett team av specialister aktivt för att skydda de friska cellerna i området runt tumören. Trots detta är det vanligt att även en del friska celler skadas. Strålbehandling används oftast när kirurgi och kemoterapi inte har gett tillräcklig effekt, men den kan också ges i förebyggande syfte för att minska risken att neuroblastomet återkommer.
Vid kemoterapi tillförs läkemedel i kroppen som dödar cancerceller. En nackdel med behandlingen är att den också skadar friska celler, exempelvis i hårfolliklarna, vilket kan ge biverkningar som håravfall, illamående och trötthet. Kemoterapi kan ges före en operation för att krympa tumören och göra den lättare att avlägsna, eller som huvudbehandling när tumören inte kan opereras bort.
Enligt Mayo Clinic kan barn få en transplantation med hjälp av sina egna blodstamceller. Benmärgen är rik på stamceller, som med tiden utvecklas till röda och vita blodkroppar samt blodplättar. Innan transplantationen genomgår barnet en procedur där stamceller samlas upp och filtreras från blodet. Därefter ges högdoskemoterapi för att döda alla kvarvarande cancerceller. Till slut återförs de insamlade stamcellerna till barnets kropp, där de kan växa till nya, friska blodceller.
Cancerbehandlingar kan ha långtidseffekter som gör sig påminda många år efter avslutad behandling. Det rekommenderas därför starkt att barnet får regelbundna läkarundersökningar, gärna en gång per år. Cancerbehandling kan bland annat leda till problem med sköldkörteln, ökad risk för nya cancerformer (så kallade sekundärcancer), infertilitet samt svårigheter med koncentration och tankeförmåga. Tidig uppföljning gör det möjligt att upptäcka och behandla dessa besvär i god tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online