Multipelt myelom är en cancerform som drabbar plasmacellerna i blodet. När plasman påverkas kan det leda till skelettnedbrytning. Sjukdomen påverkar även benmärgen och immunförsvaret. Cancersjukdomen har fått sitt namn eftersom den kan angripa flera ställen (multipla) i kroppen samtidigt. Vissa personer kan bära på sjukdomen utan att ha några symtom alls.
I takt med att multipelt myelom fortskrider blir symtomen allt vanligare. De vanligaste tecknen inkluderar smärta i benen samt onormala blod- eller urinprov som visar förekomst av monoklonala proteiner och förhöjda kalciumvärden.
Förhöjda kalciumnivåer kan i sin tur leda till uttorkning, förstoppning och illamående. Anemi (blodbrist), frakturer utan tydlig orsak, trötthet och återkommande infektioner är också vanliga symtom vid multipelt myelom.
De exakta orsakerna till multipelt myelom är ännu inte helt kända. Läkare vet dock att sjukdomen börjar med onormala plasmaceller som fortsätter att dela sig okontrollerat. Friska människor har högst 5 procent plasmaceller i benmärgen. Eftersom de cancerösa cellerna inte dör naturligt, ansamlas de successivt tills de utgör upp till 10 procent eller mer av benmärgen.
Cellerna vandrar dessutom till och samlas i andra delar av kroppen än sina ursprungliga platser. Forskare misstänker att ärftliga faktorer kan spela en roll för sjukdomens uppkomst.
Multipelt myelom är vanligast hos personer över 50 års ålder, men de flesta är över 70 år när de får sin diagnos. Afroamerikaner löper större risk att utveckla sjukdomen än personer med ljus hy. Sjukdomen är också dubbelt så vanlig hos män som hos kvinnor.
Liksom vid många andra cancerformer är risken förhöjd hos personer som lider av övervikt eller fetma. Även personer med ett tillstånd som kallas monoklonal gammopati av okänd betydelse (MGUS) har en ökad risk att utveckla multipelt myelom.
Om sjukdomen lämnas obehandlad kan den få allvarliga konsekvenser för kroppen. Myelomcellerna stör produktionen av antikroppar, vilket innebär att patienten saknar ett fungerande försvar mot infektioner i andra organ, exempelvis urinblåsan eller njurarna.
Eftersom skelettet bryts ned finns risk att ryggkotorna komprimeras, vilket kan leda till förlamning eller svagheter i armar och ben. Myelomcellerna kan dessutom försämra njurfunktionen, vilket stör kroppens förmåga att bearbeta och göra sig av med avfall produkter.
Personer med symtomatiskt multipelt myelom har idag flera olika behandlingsalternativ. Sjukdomen går inte att botas, men de tillgängliga behandlingarna kan ge patienten en nästan normal livskvalitet under lång tid.
Behandlingen omfattar bland annat cellgiftsbehandling (kemoterapi), kortikosteroider, läkemedel som talidomid samt strålbehandling. Många patienter genomgår även stamcellstransplantationer, där stamcellerna kommer från antingen den egna benmärgen eller från en givare.
En stor del av vården riktas också mot symtomlindring – med smärtstillande läkemedel mot värken, antibiotika mot infektioner och injektioner med erytropoietin för att behandla anemin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online