Gallsten är hårda avlagringar som bildas i gallblåsan – ett litet organ som lagrar gallan som produceras av levern. Stenarna kan bestå av kolesterol, gallpigment (bilirubin) eller kalciumsalter, och varierar i storlek från små sandkorn till betydligt större formationer.
Bildningen av gallsten beror på flera samverkande faktorer:
Gallan som lagras i gallblåsan kan bli övermättad med kolesterol, gallsalter och andra beståndsdelar. Detta kan bero på förändringar i gallans kemiska sammansättning eller på ett minskat gallflöde, vilket gör att ämnena inte längre kan hållas upplösta.
Kolesterol har låg löslighet i galla. När koncentrationen blir för hög börjar kolesterolet kristallisera. Dessa mikroskopiska kristaller kan sedan klumpa ihop sig och växa, vilket utgör själva grunden för en gallsten.
När gallflödet saktar ner, till exempel vid långvarig fasta eller nedsatt rörlighet i gallblåsan, får kristallerna mer tid att bildas och ansamlas. Detta förlängda uppehåll ökar risken för att stenar hinner utvecklas.
Gallblåsans slemhinna utsöndrar mucin, ett sleämne som normalt skyddar vävnaden men som även kan fungera som bindemedel. Vid överproduktion skapar mucinet ett slags ramverk där kolesterolkristaller och andra ämnen lättare fäster och växer samman till stenar.
Infektioner, exempelvis kolecystit (gallblåseinflammation), kan också bidra till gallstensbildning. Inflammationen förändrar gallans sammansättning och kan leda till att kolesterol och andra beståndsdelar utfälls, vilket gynnar stenbildning.
Dessa faktorer påverkar ofta varandra och förstärker tillsammans risken för gallstensbildning. Gallstenar bildas vanligtvis i gallblåsan, men de kan även vandra ut i gallgångarna. Där kan de orsaka blockeringar som ger kraftig smärta (gallkolik), inflammation eller andra allvarliga komplikationer som kräver medicinsk behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online