Bukspottkörteln (pankreas) är ett organ som ligger i buken, bakom den nedre delen av magsäcken. Den producerar enzymer och hormoner som hjälper till med matsmältningen och reglerar kroppens sockeromsättning. Bukspottkörtelcancer är en sjukdom i detta organ som ofta sprider sig snabbt. Eftersom sjukdomen är svår att upptäcka i ett tidigt skede är den också svår att behandla framgångsrikt.
Val av behandling beror på vilket stadium sjukdomen har nått när den upptäcks, samt på faktorer som patientens ålder, allmäntillstånd och egna önskemål. Tyvärr är prognosen vid avancerade stadier nästan alltid mycket dålig, oavsett vilken behandling som ges.
Om det är möjligt är målet med behandlingen att helt avlägsna cancern. Detta är dock sällan ett realistiskt alternativ, eftersom sjukdomen sällan upptäcks tillräckligt tidigt. Nästa alternativ är då att försöka hindra cancern från att växa och sprida sig till andra delar av kroppen. Om inte heller detta lyckas inriktas behandlingen på att lindra symtomen och hålla patienten så bekväm som möjligt – så kallad palliativ vård.
De flesta fall av bukspottkörtelcancer går inte att operera, men om sjukdomen upptäcks tidigt kan kirurgi användas för att avlägsna tumörer. Tumörer i bukspottkörtelns huvud kan tas bort genom den så kallade Whipple-operationen. Under denna omfattande operation avlägsnas bukspottkörtelns huvud, delar av tunntarmen, hela gallblåsan och en bit av gallgången. Ibland måste även en del av magsäcken tas bort.
Whipple-operationen innebär risker för infektioner och blödningar, och tills bukspottkörteln har återhämtat sig kan patienten drabbas av tillfällig diabetes. Återhämtningstiden efter en sådan operation är lång, ofta flera veckor. När tumörerna sitter i bukspottkörtelns svans kan istället en pankreatektomi utföras, där svansdelen avlägsnas. I vissa fall tas även mjälten bort, och risken för blödningar och infektioner är betydande.
Bukspottkörtelcancer kan bekämpas med strålbehandling, där högenergetiska strålar riktas mot cancercellerna för att döda dem. Strålbehandlingen kombineras ofta med kirurgi och kan antingen ges med en extern strålningsapparat eller genom att en strålkälla placeras inuti kroppen nära det cancerösa området. Behandlingen ges vanligtvis fem dagar i veckan under sex veckors tid, och varje session tar bara några minuter. Vanliga biverkningar är diarré, trötthet, hudirritation och illamående.
Kemoterapi är en annan behandlingsform som syftar till att döda cancerceller i bukspottkörteln. Behandlingen använder kraftfulla läkemedel och kombineras ofta med strålbehandling. Ett vanligt läkemedel är gemcitabin, som ges intravenöst som infusion under en viss tid. Detta cytostatikum angriper cancercellerna men kan ge biverkningar som illamående och trötthet. Andra läkemedel som används vid bukspottkörtelcancer är fluorouracil (5-FU) och kapecitabin, vilka har visat sig ha viss effekt.
Målriktad läkemedelsbehandling är en specialiserad behandlingsform som använder läkemedel som erlotinib (Tarceva) för att störa bildningen av nya cancerceller. Tarceva blockerar exempelvis det ämne i kroppen som signalerar till cancercellerna att dela sig. Dessa läkemedel kan kombineras med kemoterapi för att mer effektivt bekämpa sjukdomen.
Kliniska studier pågår ständigt i hopp om att utveckla nya läkemedel mot cancer. Patienter med dålig prognos kan ibland erbjudas plats i sådana studier där experimentella läkemedel prövas. I en sådan studie undersöks bland annat vacciner mot bukspottkörtelcancer, som syftar till att aktivera immunförsvaret hos den cancersjuka så att det hjälper till att stoppa sjukdomens utveckling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online