Bukspottkörtelcancer: förväntad livslängd och överlevnad

Bukspottkörteln är ett organ i människokroppen som producerar matsmältningsvätskor samt viktiga hormoner, däribland insulin som reglerar blodsockernivån. Bukspottkörtelcancer, även kallad pankreascancer, uppstår när en elakartad tumör växer i eller på bukspottkörteln. Nedan följer centrala fakta om sjukdomens prognos och överlevnad, med utgångspunkt i statistik från American Cancer Society.

Betydelse

Bukspottkörtelcancer är en av de allvarligaste cancerformerna. Enligt American Cancer Society var sjukdomen den fjärde vanligaste dödsorsaken bland cancerformer i USA, med uppskattningsvis 35 240 dödsfall under år 2009.

Allmän förväntad livslängd

Prognosen vid bukspottkörtelcancer är tyvärr ofta ogynnsam. Endast cirka 20 procent av patienterna överlever ett år efter att de fått sin diagnos.

Femårsöverlevnad

Sett till alla patienter oavsett sjukdomsstadium ligger den genomsnittliga femårsöverlevnaden vid bukspottkörtelcancer på endast fyra procent. Detta gör sjukdomen till en av de cancerformer med sämst överlevnadsprognos.

Tidig diagnos ger bättre chanser

Det är mycket svårt att upptäcka bukspottkörtelcancer i sina tidiga skeden, eftersom symtomen ofta är vaga eller helt frånvarande. De patienter som ändå får sin diagnos när cancern befinner sig i ett tidigt, lokalt stadium har dock en betydligt bättre prognos. Beroende på tumörens storlek vid tidpunkten för diagnosen överlever mellan 21 och 37 procent fram till femårsdagen.

Varför är prognosen så dålig?

En av huvudorsakerna till att den förväntade livslängden vid bukspottkörtelcancer är så kort är organets läge djupt inne i buken. Detta gör att tumören ofta är svår att upptäcka förrän cancern redan hunnit sprida sig till andra delar av kroppen, vilket kallas metastasering. Vid det stadiet är behandlingsmöjligheterna betydligt begränsade.

Framtidsutsikter

Forskning kring DNA och genetiska markörer kan i framtiden möjliggöra tidig upptäckt av sjukdomen. Om sådana metoder utvecklas skulle de kunna leda till fler diagnoser i tidiga skeden och därmed förbättrade överlevnadssiffror. Dessutom har behandlingsmetoderna utvecklats sedan dessa siffror publicerades, vilket ger viss grund för försiktigt hopp om bättre prognoser framöver.