Hormoner som produceras av bukspottkörteln, exempelvis insulin och glukagon, färdas inte till levern via någon egen dedikerad kanal. Istället frisätts de direkt i blodet, cirkulerar genom hela kroppen och når därmed olika organ och vävnader – inklusive levern.
Bukspottkörteln frisätter sina hormoner från specialiserade celler: insulin utsöndras från så kallade betaceller, medan glukagon kommer från alfacellerna.
Hormonerna utsöndras direkt från bukspottkörteln ut i blodet. Eftersom bukspottkörteln ligger nära levern kan hormonerna snabbt ta sig ut i cirkulationen.
När hormonerna väl finns i blodet transporteras de genom kroppens kärlsystem. Arteria hepatica, en av kroppens stora blodkärl, försyner levern med syrerikt blod. Vena portae, den portala venen, bär näringsrikt blod från matsmältningsorganen – inklusive bukspottkörteln – rakt till levern.
Blodet försörjer kroppens vävnader med hormonerna, även levern. När hormonerna når levercellerna binder de till specifika receptorer på ytan av hepatocyterna, som är leverns arbetsceller.
Bindningen mellan hormon och receptor utlöser en kedja av biokemiska händelser inne i levercellerna. Detta leder till förändringar i cellernas funktion, bland annat reglering av glukos och ämnesomsättningen.
Insulin hjälper till att kontrollera blodsockernivån genom att underlätta upptaget av glukos i levercellerna. Glukagon har motsatt effekt: det stimulerar frisättningen av glukos från levern till blodet när blodsockret är lågt.
På så sätt når alltså bukspottkörtelns hormoner levern via blodbanan, vilket möjliggör kommunikation och samordning mellan dessa organ. Tillsammans upprätthåller de glukoshemostasen och andra viktiga metaboliska funktioner i kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online