Enligt American Cancer Society diagnostiseras cirka 38 000 personer med cancer i bukspottskörteln varje år, och 34 000 av de diagnosticerade avlider i sjukdomen. Bukspottskörtelcancer är den fjärde vanligaste dödsorsaken bland cancerformer, och prognosen för de som får diagnosen är sällan gynnsam. Som vid alla cancerformer gäller dock att ju tidigare diagnosen ställs, desto tidigare kan behandlingen påbörjas.
Om din läkare misstänker att du kan ha cancer i bukspottskörteln beställs en rad undersökningar för att bekräfta misstanken. En av undersökningarna är magnetresonanstomografi (MRT). Under undersökningen förs patienten in i en maskin formad som en tunnel, omgiven av kraftiga magneter. Maskinen registrerar kroppens magnetism och skapar detaljerade bilder av bukspottskörteln.
En ultraljudsundersökning av buken kan också göras och är ofta den första undersökningen om patienten har buksmärta och/eller gulsot (ikterus). Undersökningen använder högfrekventa ljudvågor som studsar mot bukspottskörteln och sedan av datorn omvandlas till en bild.
Om en tumör upptäcks är en datortomografi (CT) oftast nödvändig för att få mer information. En CT-undersökning av buken är ofta läkarens förstahandsval när en säker diagnos krävs. Metoden kan upptäcka små tumörer som ultraljudet kan ha missat och betraktas som den mest träffsäkra undersökningen för att avgöra om tumören är begränsad till bukspottskörteln eller har spridit sig till andra delar av kroppen.
När någon av de bilddiagnostiska undersökningarna visat en avvikelse i bukspottskörteln beställer läkaren en biopsi. En vävnadsprovtagning hjälper läkaren att avgöra vilket stadium cancern befinner sig i, vilket gör det möjligt för onkologiteamet att välja bästa behandlingsväg.
Två typer av biopsier kan utföras. Vid en nålbiopsi förs en tunn nål in i buken och en liten bit av pankreasvävnaden tas ut. Den andra metoden är laparoskopi, där ett smalt kamerainstrument, ett laparoskop, används för att ta bort vävnadsprovet. Om biopsin visar att tumören är elakartad samråder onkologen, strålningonkologen och endokrinologen om vilken behandling som gynnar patienten mest.
Vid behandlingsplaneringen tar onkologiteamet hänsyn till cancerns stadium. Stadiet visar hur avancerad sjukdomen är och hur aggressivt den behöver behandlas. Stadium 1 behandlas vanligtvis med kirurgi, där en del av bukspottskörteln tas bort. Stadium 2 är mer avancerat men fortfarande begränsat till bukspottskörteln. I stadium 3 finns cancern inte bara i bukspottskörteln utan har även spridit sig till omgivande organ.
Kirurgi är den vanligaste behandlingen vid stadium 1. Beroende på tumörens utbredning kan det räcka att operera bort en del av bukspottskörteln. Vid mer omfattande ingrepp används ibland Whipples operation. Då tas inte bara bukspottskörtelns huvud bort utan även vissa omgivande strukturer, exempelvis mjälte, gallgångar och gallblåsa. Vissa patienter behöver dessutom kombinationsbehandling med kemoterapi och strålning utöver operationen för att öka överlevnaden.
Kemoterapi bygger på läkemedel som dödar cancercellerna i bukspottskörteln och omgivande vävnader. Läkemedlen ges antingen intravenöst eller som tabletter. Beroende på patientens tillstånd kan behandlingen ske polikliniskt eller kräva sjukhusvistelse. Eftersom läkemedlen sprids med blodet räknas kemoterapin som en systemisk behandling. Cytostatika är utformade för att angripa delande cancerceller, men de kan även skada friska celler som delar sig, vilket ibland ger obehagliga biverkningar.
Strålbehandling använder högenergetisk joniserande strålning. En specialmaskin riktas så att strålarna endast träffar bukspottskörteln eller andra drabbade områden. Målet är att förstöra cancercellerna samtidigt som så lite frisk vävnad som möjligt skadas. Även denna behandling kan dock ge biverkningar.
Denna behandlingsform kallas även immunterapi eftersom den använder läkemedel som stärker kroppens eget immunförsvar i kampen mot cancern. Vanliga biologiska läkemedel är interferon och monoklonala antikroppar, som innehåller antikroppar utformade för att samverka med kroppens egna försvarsmekanismer och blockera tillväxten av cancerceller.
Vilken behandling som passar bäst beror på cancerns stadium, tumörens läge och patientens allmäntillstånd. Diskutera alltid dina alternativ med ditt vårdteam för att tillsammans fatta det beslut som är rätt för dig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online