Celler genomgår en naturlig cykel av delning, tillväxt och död. Skador på arvsmassan (DNA) i cellkärnan kan störa denna process och leda till cancerceller som växer och delar sig alldeles för snabbt. Även friska celler bär på gener som stoppar processen så snart onormal tillväxt upptäcks. Skadas däremot dessa tumörsuppressorgener förlorar cellen förmågan att hejda cancertillväxten.
Okontrollerad tillväxt är det som kännetecknar cancerceller. Till skillnad från friska celler kan cancerceller kringgå de normala kontrollmekanismer som styr tillväxt, celldelning och programmerad celldöd, så kallad apoptos, enligt American Cancer Society. När cancercellerna fortsätter att växa och föröka sig samlas de med tiden till tumörer.
Kroppen bildar naturligt gener som hindrar celler från att dela sig när de visar tecken på onormalt beteende. Dessa tumörsuppressorgener kodar för proteiner som låser cellen i ett vilande stadium, varvid delningsprocessen stannar av och tumörtillväxten hejdas, enligt Kimballs Biology. Mutationer eller defekter i tumörsuppressorgenerna försämrar produktionen av dessa proteiner, och cancertillväxten får då fortgå obehindrat. Mutationer i tumörsuppressorgenen p53 återfinns i mer än hälften av alla cancersjukdomar, vilket gör den till en av de mest studerade generna inom cancerforskningen.
P53-genen består av fyra kedjor som är arrangerade i en stjärnliknande form, enligt David S. Goodsell, doktor, i en artikel i tidskriften The Oncologist. Ett aktiveringsdomän i spetsen på varje arm styr genens uttryck. Armarna möts i mitten i en knutliknande struktur som binder till målplatsen på DNA-strängen. När p53 binder till skadat DNA stimuleras produktionen av ett protein som kallas p21, enligt National Institutes of Health (NIH). P21-proteinet fäster vid ett tredje protein som normalt stimulerar celldelning. När de två proteinerna förenas låses cellen fast och kan inte längre dela sig. Är DNA-skadan allvarlig utlöser p53 i stället apoptos – cellens programmerade självdestruktion. Tack vare dessa funktioner har p53 kommit att kallas genomens väktare.
De flesta mutationer i p53-genen som leder till cancer uppstår i det centrala bindningsdomänet. Ett muterat p53 kan inte längre binda till DNA:t, enligt NIH. Eftersom den första bindningsfasen då misslyckas producerar cellen inte heller det p21 som krävs för att stoppa celldelningen. Utan någon mekanism som stoppar den defekta cellen från att föröka sig fortsätter cancern att växa. En enda liten förändring i aminosyrasekvensen räcker för att göra p53 verkningslöst, enligt Goodsell. Den förändrade kemiska sammansättningen förvränger signalerna från p53 och den efterföljande proteinkaskaden.
Eftersom p53-mutationer förekommer i många cancersjukdomar är reparation av dessa mutationer ett viktigt forskningsområde, enligt American Cancer Society. I tidiga laboratoriestudier infördes normalt fungerande p53-gener i virus som sedan fördes in i cancercellerna. De cancerceller som infekterats med de p53-bärande virusen växte långsammare än de oinfekterade. Tyvärr bedömdes försökens sammanlagda resultat som ett misslyckande, och ytterligare studier med denna teknik avbröts. Forskningen kring p53 fortsätter dock världen över, bland annat med nya strategier som syftar till att återställa funktionen hos muterat p53 i tumörceller.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online