Cancer börjar med mutationer på mikroskopisk nivå. I decennier lyckades inte vetenskapen identifiera dessa små förändringar innan cancern hade hunnit etablera sig. Med dagens tekniska framsteg kan nya undersökningsmetoder dock upptäcka vissa typer av mikroskopisk cancer i tid, innan den hinner sprida sig. Olika former av mikroskopisk cancer kräver olika behandlingsmetoder.
Livmoderhalscancer kan ofta upptäckas tidigt eftersom den vanligtvis växer långsamt. Efter ett avvikande cellprov (pap-test) utförs en biopsi som fastställer cancerns grad – allt från precancerösa cellförändringar till fullt utvecklad cancer. En LEEP-behandling, där elektrisk ström används för att avlägsna det drabbade vävnadsområdet, kan bli nödvändig. Alternativ som konisering, där den mikroskopiska cancern skärs bort med skalpell, eller kryoterapi, där cellerna fryses och tas bort med hjälp av laser, kan också föreslås. Om den omgivande vävnaden förblir frisk krävs oftast ingen ytterligare behandling, men dessa åtgärder är behandlingar – inte absoluta botemedel.
Mikroskopisk blåscancer uppstår oftast i organets slemhinna. Förändringar kan upptäckas vid en cystoskopi som görs i diagnostiskt syfte. De flesta läkare tar då samtidigt ut vävnad för biopsi.
Bekräftas cancern gradas den för att avgöra vilken behandling som ska användas. I tidiga skeden kan immunterapi användas, där cancerdödande läkemedel som mitomycin C eller bacille Calmette-Guérin förs direkt in i blåsan via en kateter. Det första läkemedlet stör DNA:t i cancercellerna och hämmar deras tillväxt, medan det andra stärker immunförsvaret så att kroppen själv kan bekämpa cancern. I tydligare fall avlägsnas de mikroskopiska cancercellerna med ett elektrokauterinstrument som samtidigt bränner igen såret. Har en tumör redan hunnit bildas kan laser användas istället. Ser vävnaden runt de drabbade cellerna frisk ut efter något av ingreppen behövs ofta ingen fortsatt behandling – men risken för återfall kan aldrig helt uteslutas.
Mikroskopisk kolit kan vara svår att diagnostisera eftersom symtom som diarré och kramp i buken kan tyda på många olika hälsoproblem. Läkare utför därför oftast en koloskopi för att ställa säker diagnos. Konstateras tillståndet kan kost- och livsstilsförändringar samt läkemedel ordineras för att hämma den onormala cellutvecklingen. Misslyckas dessa behandlingar kan en ileostomioperering göras, där tunntarmen leds om via en öppning i bukväggen. Ytterligare läkemedelsbehandling kan också behövas. I allvarliga fall kan även en kolektomi, det vill säga kirurgisk borttagning av delar av tjocktarmen, bli aktuell.
Eftersom levern har förmåga att regenerera sig själv kan mikroskopisk cancer hos lämpliga patienter ofta avlägsnas utan behov av vidare behandling. I andra fall kan behandling med yttrium-90-mikrosfärer användas. Då träs en liten kateter in i leverns artär och små radioaktiva kulor injiceras. Tekniken möjliggör en fokuserad strålbehandling som externt riktar sig mot de skadade cellerna och eliminerar dem, samtidigt som den friska vävnaden skyddas. I många fall är resultaten mycket effektiva, både för att döda aktiva cancerceller och för att förhindra att nya bildas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online