1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Behandling av kramper och epileptiska anfall vid hjärntumör

Ett krampanfall är ofta det första tecknet på en hjärntumör, vilket gör att det alltid bör anmälas till en läkare för utredning och diagnos. Fysiska fynd vid en medicinsk undersökning samt förändringar i beteende kan hjälpa läkaren att fastställa diagnosen.

Ett krampanfall orsakas av onormal elektrisk aktivitet i hjärnan. Vid en hjärntumör beror detta på att tumörens tillväxt skapar tryck inne i skallens begränsade utrymme, vilket trycker mot delar av hjärnvävnaden.

Instruktioner

Steg 1: Diagnostik av krampanfall

Kontakta din läkare så snart som möjligt för utredning om du drabbas av ett krampanfall. De flesta anfall leder till medvetandepåverkan, darrningar i kroppen och ryckningar. Generaliserade anfall (så kallade grand mal) gör att personen förlorar medvetandet. Symtomen kan även begränsas till en sida av kroppen, exempelvis i form av ofrivilliga ryckningar i en arm eller ett ben.

Symtom att känna igen

Symtomen vid ett krampanfall debuterar oftast inom sekunder eller en minut och kan bland annat innefatta:

  • Minnesluckor, där man inte minns en viss tidsperiod
  • Känslomässiga förändringar som olämplig rädsla, panik eller skratt
  • Ovanliga känselupplevelser i huden som sprider sig
  • Förlorad muskelkontroll och plötsliga fall
  • En besk metallsmak i munnen

Dessa symtom kan komma och gå snabbt eller bestå i upp till 15 minuter.

Steg 2: Behandling med antiepileptiska läkemedel

Nästa steg i behandlingen är administrering av antiepileptiska läkemedel (även kallade antikonvulsiva, eller AED). Om patienten inte tidigare haft anfall bedöms debuttillfället som särskilt värdefullt ur diagnostiskt perspektiv.

Vanliga typer av läkemedel mot epileptiska anfall är Dilantin (fenytoin), Tegretol (karbamazepin), Topamax (topiramat), Lamictal (lamotrigin), Keppra (levetiracetam) och Neurontin (gabapentin). Vissa cytostatika interagerar med antiepileptika och kan påverka effekten av båda läkemedlen. Blodprov kan avgöra om så är fallet.

Vilket läkemedel som väljs beror på anfallens svårighetsgrad samt läkemedlets biverkningar. Dessa varierar mellan individer, men vanliga biverkningar är illamående, trötthet, allmän svaghet samt nedsatt koordination och balans.

Steg 3: Kirurgisk borttagning av tumören

Kirurgisk borttagning av hjärntumören, eller en del av den beroende på dess läge, är vanligtvis tredje steget i behandlingen. Även om tumören inte kan avlägsnas helt kan operationen minska trycket inne i skallen, vilket i sin tur lindrar symtom som krampanfall.

Operationen följs ofta av strålbehandling eller cytostatikabehandling. Tyvärr kan vissa tumörer som inte går att ta bort helt växa tillbaka och orsaka nya symtom.

Sammanfattning

Krampanfall i samband med misstänkt hjärntumör kräver alltid medicinsk utredning. Behandlingen kombineras oftast av antiepileptiska läkemedel och kirurgi, eventuellt kompletterat med strål- eller cytostatikabehandling. Tidig diagnos ger bästa möjliga förutsättningar för effektiv behandling.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online